Det blev inga fynd idag. Trettioelvatusen människor överallt så det var för för det första svårt att ens se något, sedan så blev man alldeles trött och omotiverad av så mycket saker ÖVERALLT. Lite besviken är jag allt då jag hade hoppats att hitta något i alla fall. Men jag försökte i alla fall. Roligt att se att så många andra fyndade som de gjorde, såg massor av människor som bar iväg på fina gamla möbler och leksaker jag trodde inte fanns längre.

Nu skall jag passa på att städa och röjja undan lite medans ryggen fortfarande är snäll. Inte känt av den så mycket idag som den brukar så jag får passa på.

Idag går jag för övrigt in i vecka 26.
Tiden går fort! Men de vanliga byxorna funkar än! Wiee!

Idag startar långhelgen och vi har sovit som änglar inatt jag och tjejerna. Inget som störde, inga dumma fogar som bråkar, inga toalettbesök, inga mardrömmar, inga tassande eller oroliga fötter. Jag vaknade i samma position som jag somnade och har då fått åtta (!!) timmars oavbruten sömn! Jag är som en ny människa!

Idag blir det loppis! Ja, man vill ju kika i alla fall, får se om det blir nåt som får följa med hem. Spännande!

Cornelia i gårdagens morgonsol.
Säger som Hanna dock, vart tog våren vägen?
Förra året sprang barnen barfota vid den här tiden,
nu är det mössa, stövlar & allväderjacka.

Tusen tack alla som varit med och ställt frågor i min frågestund! Vissa frågor har jag delat upp då några ställt många frågor i samma inlägg, andra är kopierade rakt av. Här har ni del 2, mina vänner!



Har du en ny kille? Har du gått in i väggen? Vem försörjer dig?
Svar: Nej, jag har inte träffat någon ny kille. Pratar jag om någon pojkvän syftar jag förmodligen på mina glasskillar Ben & Jerry.
Nej, jag har inte gått in i väggen.
Ja, vem som försörjer mig tycks vara en snackis, jag undrar egentligen varför. Jag får pengar från försäkringskassan likt andra sjukskrivna, barnbidrag likt andra föräldrar och bostadsbidrag likt andra ensamstående föräldrar. Jag antar att de som började prata ville antyda att barnens pappa betalar för oss, vilket inte är sant.

Jag har en fråga som egentligen gäller din syster Melissa. Jag undrar egentligen hur hon mår nu, om hon har lyckats få ett bra hem med lillebror, med sina studier osv. Jag följde hennes blogg och funderar ibland på hur hon har det.
Svar: Min syster Melissa får jag många frågor om. Melissa bloggade tidigare på mammamelissa.se och skrev om sina tvillingdöttrars död och sedan hennes väntan på lillebror. Hon syndes i tidningar och sajter runt om i landet och många blev ledsna när hon plötsligt slutade blogga.

Min syster mår bra. Hon & lillebror bor i en fin lägenhet tillsammans och skaffade nyligen en vit liten katt. Melissa tar sin lärarexamen nu nästa månad och sliter nu in i det sista. Vi planerar för en stor examensfest! Nu håller vi tummarna för att hon får ett riktigt bra jobb i höst efter att ha slitit på lärarutbildningen i åtta (!!!!!) år.
Lillebror blir tre år i höst och är en underbar, viljestark kille med massor av energi. Han kommer nog bli bergsklättrare när han blir stor!


Hur planerar du och barnens pappa er och barnens framtid? Finns det någon chans att ni kommer leva tillsammans igen?
Svar: Just nu är allt så rörigt att man liksom tar en dag i taget.
Jag kan bara tala för mig själv och jag planerar en lugn & ledig sommar med barnen, en höst full av förväntningar, en vinter av lugn och ro, en vår av glädje och en framtid med trygga förutsättningar. Hur barnens pappa väljer att deltaga är ett val han själv gör och jag välkomnar honom alltid när det är till barnens bästa.

Min fråga är.
Vad krävs det för att du ska hänga med mig på bil utställning på skara sommarland och åka karuseller?
Min andra fråga är om du lyckats laga datorn och telefonen.
Svar: Chansen att jag följer med på bilutställning är förmodligen lika liten som att jag åker karuseller höggravid. Men barnen skulle tycka det var skoj.
Tyvärr är både dator och telefon fortfarande trasiga, men jag skall laga telefonen nu och datorn efter det. Just nu har jag fått låna en dator av min fina granne.

Kan jag fortfarande beställa varor från dig. Hade tänkt att göra det, men inte helt bestämt mig för vad än.
Svar: Som det är just nu så är jag sjukskriven och inte förmögen att arbeta. Dock så längtar jag tills jag finner min motivation igen. Jag lovar att jag kommer flagga för när jag tar emot beställningar igen!

Jag undrar om du kommer eller skulle vilja berätta din version av separationen?
Svar: Jag valde att inte publicera för att jag inte hade ett behov av att hävda, eller få respons på det. Dock så gjorde det att mycket lämnades till betraktarens ögon & öron och jag har nu fått höra historier om hur jag skulle ha styrt barnens pappas liv i många år och tvingat på honom barn han inte önskade genom att ljuga om p-piller. Detta är självfallet inte sant. Jag har inte ens gått på p-piller sedan unga tonår och vi alla vet väl hur barn blir till, blommor och bin kan ju stanna i biologisalen.
De som känner oss vet att barnens pappa spelar och tränar mycket och att vi haft självständiga liv i vår relation, lika mycket som ett gemensamt liv med gemensamma vänner.

Min version är kort och enkel. Jag ville att han skulle finnas för mig under graviditeten och jag bad honom lämna mig om det inte kunde vara villkorslöst. Han valde att gå. Jag är noga med att varken pilkasta eller försköna.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är sårad eller önskar att det kunde vara på ett annat sätt, men det går inte att göra så mycket åt.
Jag vet att min lycka inte slutar här och att många dörrar står öppna för mig.


Tycker du om att resa och finns det någon resa som du drömmer extra mycket om?
Önskar du någon gång bo i hus?
Vad är det bästa med att vara gravid den här gången (finns det något som liksom skiljer sig nu jämfört med de två tidigare gångerna)?
Svar: Jag älskar att resa, men tyvärr så har jag inte rest så mycket! Sanningen är att jag aldrig varit på en solsemester annat än till Danmark! Jag drömmer ofta om att åka till en solig strand, se en pyramid, bada med en delfin eller besöka en världskänd plats. När barnen är lite större skulle jag gärna ta med dem på en resa!

Jag bor ju i ett radhus och trivs jättebra med det! Jag skulle aldrig orka med ett hus med trädgård och annat som skall fixas när man är ensam så som jag är. Jag har svårt med mina 120 kvm redan som det är :)

Det bästa med att vara gravid den här gången är att jag i december fick papper på att min fertilitet var förminskad till obefintlighet efter en livmoderhalsoperation. Jag trodde att jag aldrig att jag skulle få uppleva detta igen och läkarna stod chockade när det visade sig att jag var gravid på återbesöket i januari.

Varje spark, varje rörelse och varje gång jag går förbi spegeln och ser magen gör mig så oerhört tacksam och glad. Det är något som är stor skillnad från de andra två gångerna, att jag vet att detta ÄR sista gången. Att jag måste njuta.


Va jobbar du med?
Va jobbar barnens pappa med?
Svar: Jag är utbildad inom ekonomi & administration och arbetar som egen företagare med drivna människor & småföretagare inom hem & inredning. Just nu är jag sjukskriven.
Barnens pappa är lagerarbetare och kör truck.

Vad heter alla dina syskon. Har ni alla samma efternamn?
Jag vill nog inte hänga ut alla mina syskons namn, men jag kan berätta att vi faktiskt har tre olika efternamn. Då min äldsta syster gifte sig bytte hon efternamn och i samma veva så bytte även mina föräldrar och mina hemmaboende syskon till ett egetkomponerat efternamn. Jag valde att inte byta då jag vill byta den dagen jag gifter mig. Jag och mina barn har samma efternamn.

Tusen tack alla som varit med och ställt frågor i min frågestund! Vissa frågor har jag delat upp då några ställt många frågor i samma inlägg, andra är kopierade rakt av. Här har ni del 1, mina vänner!




Vilken är den godaste smaken av Ben & Jerry glassorterna ?
Svar: Helt klart Half Baked! I täten tillsammans med Strawberry cheesecake ♥


Jag undrar hur gamla dina föräldrar är? Har ni samma pappa allihopa?
Svar: Mina föräldrar är 46 år och vi har samma föräldrar allihopa. De firade silverbröllop förra året.

Är du fortfarande kär i barnens pappa?
Svar: Jag kan ju inte påstå att jag svävar på rosa moln direkt..

Hittade dig hos Katrin Zytomierskas blogg. Jag undrar hur gammal du är?
Svar: Jag är född 1987

Vart sover dina barn? Hur gamla är de?
Svar: De är 2 år & 4 år. De har var sitt rum bredvid mitt på övervåningen där de oftast sover. Ibland vill de krypa ihop i samma säng och det tycker jag är okej om de sover och inte bara busar. Nu har de sovit i kuddrummet tillsammans ett par nätter på nedervåningen.

Hur har dina förlossningar sett ut? vart tog barnens pappa vägen?
Svar: Barnens förlossningar har varit utan komplikationer och gått fort. Det har varit som många andra, as-ont och fantastiskt.
Barnens pappa flyttade den 4 mars efter att ha avslutat vår relation på vår dotters födelsedag den 13 februari.

Hur många syskon har du egentligen? Hur många pappor har dina syskon?
Svar: Jag har fem syskon och jag är näst äldst i skaran. Min äldsta syster är 28 och min yngsta är 6 år. Mina syskon och jag har en och samma pappa.

Hur bor du? Varför bodde du i Uppsala?
Svar: Jag bor i ett trevligt radhusområde på två plan med tjejerna. Det är en femma med tre sovrum på övervåningen och ett på nedervåningen som vi håller på att fixa ihop till ett riktigt bra kuddrum/vilorum/barn-vardagsrum.
Jag och barnens pappa flyttade till Uppsala för att han skulle kunna spela innebandy på elitnivå, vi väntade Cornelia då. Trots att jag inte hade familj & annat där så är det en utav de lyckligaste tidpunkterna jag haft. Vi flyttade hem till Borås av ekonomiska skäl. Vilket var tufft, men mysigt att komma nära familjen igen.




Fortsättning följer :)

-Mamma, jag vill vara själv i kuddrummet!
-Men Leia, älskling, du skall väl inte sova redan?
-Nej, jag vill bara vara ensam lite.
-Vad skall du göra när du är ensam?
-Fundera lite.
-Fundera på vadå?
-Att vi haft en bra dag idag.
-Ja, det kan du fundera över.

(10 min senare...)

-Mamma, Leia gosa kuddrummet!
-Vad sa du Cornelia?
-Leia gosar sover!
-Har Leia somnat i kuddrummet?
-Leia trött sova
-Men Leia? Klockan är bara 18:15!
-Nela också gosa kuddrummet!
-Skall du också sova nu, Cornelia?
-Ja, natt-natt mamma! Älsk dig!
-Haha jag älskar dig med.


(10 minuter senare...)

Kl. 18:30 hemma hos oss

Jag och mina barn har testat CCS Bodylotion. En annan godbit som jag fann i min goodiebag från förra helgens gala.
Det är en Summer edition-doft som är helt ljuvlig! Den suger åt sig snabbt i huden, vilket är ett krav från mig som HATAR att vara kladdig! Mjuk som en barnrumpa och min växande mage gillade den! Den blev alldeles mjuk o gó :)
Dock något beroendeframkallande! Jag kan ju inte sluta smörja för vi luktar så gott. Cornelias känsliga hud reagerar jättebra på den också.

Jag sitter just nu inne på lookibooki.se och gör min egen pekbok! Efter mötet med företaget på Mammablogg Galan så är jag tokimponerad av deras affärsidé och skall nu göra min egen bok till barnen.

Ni som känner mig vet att jag ÄLSKAR svenska företag, som tar vara på svenska resurser! Det var det vi byggde UT & IN[REDNING] på och LOOKIBOOKI har verkligen prickat in detta till fullo! Skall bli superspännande att se resultatet!

Tack LOOKIBOOKI för presentkortet på min egen pekbok!

---

Jag har frågestund som pågår här nedan! Passa på att fråga mig!

Hej alla nya, gamla, söta, glada, sura, snälla, elaka, omtänksamma, fantastiska och alltid lika välkomna läsare! Den senaste veckan har min blogg slagit läsarrekord varje dag och jag får många, många frågor om allt från vart mina barn sover, hur gamla de är, hur mina förlossningar sett ut, vart barnens pappa tog vägen, hur många syskon jag egentligen har, hur gammal min mamma är egentligen, hur många pappor som mina syskon har, hur jag bor, varför jag bodde i Uppsala, om jag har en ny kille, om jag gått in i väggen och vem som försörjer mig. Så, nu kör vi, en gång för alla! Jag är redo! (och ja, vill ni veta svaren på de där frågorna får ni ställa dem!)

Fråga på, vad som helst, och så lovar jag att jag samlar samtliga frågor i ett inlägg på onsdag (med överseende om att det kan bli uppdelat i delar).

Tack på förhand mina vänner!






KÄLLA

Ny vecka. Nya utmaningar!
Tusen, tusen tack alla för era tips på foglossnings-knep och alla omtänksamma ord! Fortsätt gärna tipsa mig om knep för att få bukt på mina foglossningsproblem i inlägget nedan!

Idag är min lillasyster, 6 år, här hos oss och hälsar på. Vi skall leka hamburgerbar och göra egna hamburgare! Gissa om detta var populärt?! Jag är lika populär som jultomten idag.

Jag har beslutat mig för att dra igång en liten frågestund och jag till och med vågar LOVA att jag skall svara på alla frågor och funderingar! Jag lägger ut den kl 12 idag, fråga vad ni vill och lovar att svara på alla frågor på onsdag! Ja, något måste man ju ha att se fram emot!

Nu skall jag aktivera tjejerna här hemma :)

Jag har nerver i ryggen som går i kläm! Eller jag vet egentligen inte om det är så, men det är den känslan jag har.
När det sker, så tappar jag helt balansen och mina ben ger vika. Det har vid ett flertal tillfällen skett i trappor och jag har flugit ner för den! Livsfarligt!

Idag hände det när jag skulle gå av bussen med båda tjejerna i syskonvagnen -Vagnen välte! De skadade sig inte men de blir ju jätterädda och jag får hålla mig från att gråta för att inte skrämma dem ännu mer. När Cornelia ser mig gråta säger hon: "Förlåt, mamma!" och börjar gråta själv. Mitt hjärta går i tusen bitar och det är inte meningen att hon skall bära skuld! Vi pratar om det, men hon förstår inte riktigt. Hon lugnar sig av att jag är lugn och hon märker enormt snabbt när jag har ont. Hon är två år, hon skall inte behöva känna såhär.

Det gör ont när jag kör bil, jag skall undvika att bära, jag kan inte gå längre sträckor, jag skall uppenbarligen inte åka buss och heller inte gå i trappor.
(Okej, nu svär jag i bloggen igen, finner inte andra ord..)

Hur i helvete skall jag få min vardag att gå ihop?

Sjukgymnasten är bokad, läkarna har gett mig preparat som inte hjälper.
Jag har aldrig haft såhär ont tidigare, inte när jag väntat någon av tjejerna. Jag antar att jag då inte behövde anstränga mig på samma sätt. När man väntade första barnet så hade man ju inga leksaker som skulle städas upp från marken eller barn behöver badas eller bäras upp i vagnen. När jag väntade Cornelia så hade jag ju ändå möjligheten att undvika handling, diskmaskinen, trappan osv. De gångerna man var tvungen gick att härda och sedan fanns det tusen möjligheter till att vila. Nu har jag ju inget val.

Ge mig supertips, hur skall jag på bästa sätt få ihop allt detta?
Låta en nanny flytta in?

Jag: -Titta Leia! Där! Se vilket vackert träd!
Leia: -Ja, det var rosa.
Jag: - Ja, det var verkligen fint!

Leia: -Mamma, titta där! Ett alldeles underbart träd! Det har gröna löv! Åh, så vackert mamma!

Vilken dag!
Upp och hoppa på städdagen (i ösregn) och rensa ogräs, sopa och rengöra. Så många härliga, roliga, knäppa och konstiga tanter som bor här och kombinationen med alla småbarnsfamiljer är verkligen en, minst sagt, intressant kombo.
"-Vet du, Theodora? Jag skall säga dig att hon där borta du vet, hon var så förskräckligt otrevlig och vet du vad hon sa? Hon sa just sådär och jag kan inte förstå...bla..bla..bla" kommer den ena tanten, och sedan kommer den andra..
"-Inte skall väl du, gravid och allt, stå här och göra allt detta? Det borde den där familjen som aldrig hjälper till göra! Vet du att jag har hört att hon där i den familjen hon... bla .. bla .. bla.."
De låter som flickor på mellanstadiet! Blir vi kvinnor inte bättre med åren?

När min rygg smärtade ner i tårna tyckte jag att jag hade gjort mitt och började packa ihop matsäck till Göteborgsvarvet istället. Leia var duktig och sopade rent ute med tanterna under tiden, så de var nöjda i alla fall. Mina tanter här under dammsugar för övrigt på den asfalterade uppfarten utanför med jämna mellanrum. Bara det säger en del.

Göteborgsvarvet bjöd på, (håll i er!) SOLSKEN! 
Fantastiskt solsken fick vi och vi kunde njuta av en underbar picnic i solen, innan vi ställde oss vid mål och hejjade! Morfar fick bästa tiden och min mamma slog min pappa med 11 minuter! En riktigt lyckad dag!

Imorgon väntas Lilla Göteborgsvarvet med tjejerna. Eller Mini varvet heter det väl nog. Leia har sett fram mot detta sedan förra året, så det är en spänd tjej som längtar till morgondagen. Kanske är det fler som skall dit?

Dags för städdag! En underbar dag här i radhusområdet där grannarna äter frukost ihop, gnäller på hyresvärden och städar bort vinterstöket. Jag tar med mig barnen och hoppas att inte min rygg skall gå av, att grannarna inte äter upp varandra och att det går snabbt! Tjejerna får hjälpa till lite extra iår.

Sedan bär det av mot Göteborg, och årets Göteborgsvarv! Åh så spännande! Min mamma, pappa & min morfar skall springa. Jag hoppas mest att min pappa inte skall få kramp detta året igen och att min morfar kommer i mål före honom! Hejja Morfar!

Men det ser ut att paraplyt får följa med iår igen..

Bilder från förra årets Göteborgsvarv

På tåget hem från galahelgen insåg jag i sista stud att jag skulle spara närmare två timmar på att göra ett byte i en mindre ort längst vägen. Inget snack om den saken och det var bara att packa med sig vinstvagnen och mina två resväskor av mellanstorlek av tåget. Jag skulle ha 1 minut på mig att stiga av och på nästa tåg.

När jag väl hade kommit av så insåg jag att jag skulle ned en våning, genom en tunnel och sedan upp en våning för att komma till rätt spår. Jag fick ropa till mitt tåg som snällt lovade att vänta.
Vid hissen mötte jag en kvinna och en äldre dam som båda reagerade på att det låg en resväska i vagnen och inte ett barn. Ja, jag måste ju sett jätterolig ut när jag kommer där gravid med två resväskor, den ena i vagnen och den andra i handen. Jag fick vänligt förklara att jag varit på bloggala och vunnit vagnen, vilket kvinnan blev väldigt nyfiken över.
Hon berättade att hon själv bloggade och läser många bloggar. Hon skulle just börja sitt nya liv efter att ha läst Katrin Zytomierskas bok.
-Ja, jag har träffat henne i helgen, berättade jag. Kvinnan lös upp.
-Va?! Oj, det måste vara ödet! Nu när jag bestämt mig för mitt nya LCHF-liv och så träffar jag dig här som just varit med min inspirationskälla! Vad har du för blogg? Jag måste läsa! svarade hon och jag bjöd vänligen in henne till att besöka min blogg.

Jag hann med mitt tåg och kom hem tidigare än vad jag väntat mig. Med vagn och allt.
Nu sitter jag och tänker på kvinnan från den lilla orten. Jag hoppas hennes första vecka i hennes nya liv har gått bra och att hon lyckas!

Kram till dig, från mig!

Ja, det var så han sjöng. Det gör inte ont efter tre dagar på golvet. Det gör inte ont att jag kom på andra plats. Det gör inte ont så länge du är med mig.

Olyckan har tagit mig och igår gick till och med mitt bankkort mitt itu också. Ingen telefon. Ingen dator. Inget bankkort. När jag känner att bitterheten, som jag så länge hållt mig ifrån, börjar smyga ikapp mig och jag undrar vad som händer här näst, så kommer de där som gör att ingenting kan göra ont mer.

Tack mina underbara grannar, för att ni är så generösa och hjälpsamma!
Tack min mamma, för att du gör att ingenting kan göra ont.

Jag är inte längre datorlös!
Tack för att jag får låna tills jag fixat min egen!

Minns ni Olyckan? Han i Trazan & Banane som hoppar fram lite var stans? Man varnar barnen för olyckan när de skall exempelvis gå över vägen osv.
Han, just han, med sina klösande fingrar sitter någonstans och saboterar för mig!
Han tog halva min livmoderhals, min sambo, mitt företag, min dator och nu är han igång igen.
Idag föll min Iphone i marken. Glaset höll, men skärmen visar nu bara tre blå streck.

Jag kan tyvärr inte tro att detta bara kan hända hur som helst. Det måste vara något, och jag skyller på Olyckan.
Nu skall både en datorskärm och en iphoneskärm repareras.

Från den ljusa sidan;
♥ Det går i alla fall att svara i telefonen när någon ringer
♥ Det är bara materiella ting
♥ Barnen lever och mår bra trots feber och andnöd
♥ Jag har vunnit en fantastiskt fin vagn från Teutonia (fortfarande lika glad)

Olyckan