Cornelia gillar att ha frisyrer. Inte alltid att sätta upp dem, men att ha dem är mycket roligt. Pippi är populärast, sedan kan påhitt om Herr Nilsson och Lilla Gubben också vara på tal.
Idag vaknade hon och hade en ny önskan.
-Mamma, fläta Fiffi mej? Många många samma likadan Fiffi!

Hon gör det ju inte lätt för mig...men skam den som ger sig....

Helt okej med frukost kl 10:30 (!!!!!!) en solig söndagsmorgon!
Herregud, minns inte när vi sov såhär länge senast! Om det ens hänt?!

Tack mina underbara barn för denne sovmorgon! Mamma behövde verkligen det!

I torsdags avslutades jordgubbsäsongen för det här året ute i Skensta här i bygden. Men i den fina gårdsbutiken fick vi med oss jordgubbsljus, jordgubbskarameller & jordgubbstvål. Det är en doft av kärlek det!

Åska och ösregn idag då. Trevlig lördag.
Suck.
Vi skall väl försöka genomföra dagens planer ändå. Knallelandsvisit, thailunch och grillfest står på schemat!

Får se bara om vi drunknar eller ej i regnet!! Sommaren är kort...

Självklart var det ju fel på Leias efterlängtade cykel och det blev reklamation och ännu mera väntan för barnet och ett X antal tårar spillda.
Mindre lätt för mig att ta mig med mage, halvt invalid, med två barn & en cykel -Utan bil (!!) tillbaka till Team Sportia för att byta den och skruva ihop den!
Nej, med lite hjälp av faster, barnens pappa, en bra butik & en underbar vän, kunde mina barn idag åka på sin första cykeltur tillsammans efter lång väntan.

Leias cykel är en mörkrosa Sjösala som heter Cinderella, Cornelias heter Belle och är ljusrosa med älvor. Leia tittar på dem som om det vore en ängel hon såg. Det är liksom det finaste hon sett.
Hon satte sig på sin cykel och lös upp i hela ansiktet. Som om inga bekymmer fanns i hela världen.
Cornelia grät och sa att hon inte kunde trampa, men efter tre minuters träning tillsammans kunde hon både cykla och bromsa själv.
"-Jag är en stor tjej nu, mamma!" ropade hon.
Jag stod där och tittade på barnen, cyklande i ring efter varandra. De log och skrattade när de tjoade:
"-Du kan inte ta mig!" till varandra.
Kvällsol.
Tyst omkring.
Bara vi.

Lycka är att få sin första cykel

-Cornelia? Skall vi ta på baddräkten?
-Nej, jag Pippi.
-Men om du skall bada?
-Pippi inte baddräkt, badar kläder på sig.

Förra året lämnade Leia sina nappar till Lisebergskaninerna. Det var på eget intiativ och det var en mycket stolt tjej som tog emot diplom och en ballong och allt den där soliga dagen. Hon var så lycklig!
Men redan i bilen hem när tröttheten kom över henne ångrade hon sig. Vi uppmuntrade och berömde henne, utan att prata om det allt för mycket med tanke om att inte förstora saken mer än nödvändigt. Försökte vända det till positivt och prata om glada saker. 
Hon sov inte många blund den natten och vi tänkte att det säkerligen skulle gå över. Bli bättre.
Vi hade fel.
Det blev värre för varje dag.

Efter flera dagar och nätter utan sömn för någon i familjen, så "tappade" barnens pappa en napp hos henne i hennes säng, en natt när vi alla var som tröttast, och sedan dess sov hon. 
Hon trodde då att hon hade gjort något dumt som hade "tagit" nappen ur sängen och kom med dåligt samvete dagen efter och med ångest att behöva lämna tillbaka den. Hon hade panik och grät att hon inte var redo. Vi beslutade att låta henne behålla den nattetid. (Vill man läsa mer om det finns det HÄR!) 

Leia älskar sina nappar.
Om vi åker till en barnbutik, där alla barn tittar på leksaker, tittar hon på nappar. Hon väljer nappar framför julklappar, kalas, presenter, lördagsgodis, veckopeng, ja, allt!

Med alla omställningar som barnen redan haft med en lillebror i magen, en pappa som flyttat ifrån dem, mammas butik som blev rånad och all denna röra så har jag inte lagt någon tyngd i det alls! Jag ser inte att det är optimalt att ta det som hon ser som trygghet ifrån henne, när mycket annat i hennes liv är så rörigt. Även om tandläkaren sa, jag citerar;
-Det bästa är nog att bara de "försvinner" en dag. Ja, att de inte finns. Men jag har i och för sig inga egna barn så..."
(Jaså? Har du INTE?! Det hade jag ALDRIG anat, du! HöHö!)

Vi har sedan våren talat om cyklar jag och barnen. Dels har barnen aldrig fått några cyklar, så det kan vara dags, och sedan så tycker de väldigt mycket om att cykla så det vill man ju också ta vara på.
Vi skulle väl ha kikat på det närmare, men det har ju varit så regnigt och jag har lagt mer energi på att åka in och ut från sjukhusmottagningar så det har inte blivit av.
Igår pratade jag och Leia om cyklar och hur mycket cyklar kostar. Hon blev orolig över att alla mina pengar förmodligen skulle ta slut och undrade om vi skulle ha råd med mat om vi köpte cyklar (Ja, hon funderar mycket på sådant efter att vi förra veckan pratat om att man inte kan köpa ALLT man vill ha, för då tar pengarna slut.).
Jag berättade då att det fanns ett bra sätt, det är nämligen så att man kan betala med nappar! Barnet tittade förvånat på mig medans jag improviserade någon slags historia om att nappar är ju det mest värdefulla i hela världen och alla barn som är redo att sluta med napp, kan betala en ny cykel med sina nappar!
Hon blev lite vemodig och undade om inte hennes pappa kunde köpa istället. 
Jag tog fram datorn och hon fick då välja vilken cykel på hela google som hon tyckte var den finaste i hela världen. Hon lös som en sol när vi började prata om vad man kunde hitta på med en egen cykel och vilka roliga utflykter vi kunde ha.
Vi gick till skrivaren och skrev ut bilden av cykeln på ett fotopapper. Vi satte bilden i kuddrummet där hon numera brukar somna till en film. Hon tittade på bilden och sedan tittade hon på mig.
-Mamma, jag vill ha den där cykeln och jag tror jag är redo nu.
Jag tittade på min dotter och svarade henne;
-Vet du vad Leia? Det tror jag med!

Inatt sov min dotter sin första natt utan napp.  

Jag fick till dörren levererat en stor låda. Stod förvånad och undrade vem som tänkt på mig en ganska bra stund där i min fantastiska "jag-har-inte-klätt-på-mig-outfit". Lådan var lätt, men kändes fylld.

Inuti fann jag massor av papper och, tillsist, en BB Cream från Clinique!

Tusen tack Catya säger jag och jag ser verkligen fram emot att testa den! Efter att ha läst om den på din "Insider-Clinique-sida" på Facebook så är jag jättenyfiken!
Även tack för att jag fick visa upp min fantastiska utstyrsel för den unga, långa och trevliga karln med djupblå ögon som levererade paketet till mig.. Han tittade inte alls märkligt på mig.. ;)

Jag är helt slut efter helgen. Jag har försökt hinna med massor av saker, vilket istället resulterar i att kroppen blir knäpp och då hinner jag ingenting istället, vilket stressar mig ännu mer! Mina största fiender just nu är diskmaskinen, tvättmaskinen, trappan och alla matrester som hamnar på golvet!

Om man bortser från min kropp som inte riktigt samspelar med mina visioner, så har jag grillat, mysat och kalasat hela helgen! Igår var vi på min väns sons treårskalas med pirattema! Cornelia skulle bestämt vara Pippi.
Min väns pappa agerade pirat och fick mina barn helt övertygade om att det finns riktiga pirater. Inte illa må jag säga! Cornelia, som ofta är blyg, ville gärna hålla piraten i handen. Men modiga Leia, som älskar utklädda figurer, blev istället rädd. Knasigt.

Nu är det en ny vecka och nya bestyr. Loppisrunda med en fin vän, planering av babyshower, syprojekt och äntligen kommer min lillasyster hem! ♥

Det gjorde visst inte något att hon hade blont hår. "-Mamma, jag älskar min Skrållan!"

Efter regn, kommer förmodligen solsken..

Mina tjejer har bråkdag idag, men med finare ord så är de bara i otakt med varandra. De vill olika saker, vill leka lekarna på olika vis och har starka åsikter över hur saker och ting skall vara.
Cornelia dånade in till mig i rummet bredvid och var väldigt arg på sin syster.
Hon tittar på min mage, klappar den, tänker en stund.

-Lillebror? Hör du mig? Jag vill säga nåt!
Hon lägger sitt öra på magen och lyssnar.
-Lillebror, Leia bråkar mig. Vill du leka mig dockan och vagnen? Kom ut nu!
-Tror du lillebror vill leka med dig och dockan? frågar jag.
-Ja, men han sitter fast.

Jag tror att jag ätit mer jordgubbar den här graviditeten än vad jag gjort sammanlagt under hela mitt liv. En skål på midsommar brukar det bli, kanske några på en picnic, annars inte alls. Nu har jag ätit jordgubbar dagligen sedan maj och idag åkte jag till jordgubbslandet för att fylla på mina resurser. Nu klarar jag mig några dagar till...

-Hej, jag skulle vilja beställa hemkörning..
-Ja, självklart! Till vilken adress?
-Till bla bla bla-gatan
-Ja, vilket telefonnummer?
- 0707-XXXXXXX
-Japp, vad får det lov att vara?
-En Hawaii med bearnaisesås och en stor cola.
-En Hawaii med bearnaise, ja..
-Ja, det blir bra så.
-Ingen mer?!
-Nej, tack. Det blir bra.
-Ehh ...okej. Inget mer?
-Nej, tack, det BLIR BRA, TACK.
-Ehhh.. okej.

Lördagkväll hos mig 21:00.
Barnen är med sin pappa, jag är förkyld, trött och pollenallergisk.

-Mamma, kom! Kom! Cornelia har förvandlats till en kaktus!!! Skynda dig!!!!
Jag går in i barnens kuddrum och undrar vad som hänt. Jag finner istället min yngsta dotter med frisyren elektriskt fastklistrad mot tv-skärmen, och storasyster skrattar så hon kiknar.
-Hahahaha Cornelia är en kaktus, mamma!

Ja, en liten runda. Bara en liten...

Det var inte direkt några ledsna miner när barnens mormor föreslog jordgubbsplockning, istället för hemmafix. Barnen var snabba på med kläder och stövlar, och innan jag visste ordet av så var vi påväg till jordgubbslandet. Spontana utflykter gillas starkt! De blir lite trevligare på något vis. Ingen stress, ingen planering och inga krav.

Det blev visst ingen sortering av leksaker idag..

Nu är vi hemma igen och tillbaka till verkligheten med städ, tvätt, mathandling och allt man vill hinna med.
Jag är så himla tacksam, jag har på riktigt vänner som kommer hem till mig och hjälper mig med tvätt & städ nu när min kropp strejkar, utan att jag bett dem. Idag hjälpte barnens pappa till med diskmaskinen och annat. Nu kan jag bara luta mig tillbaka, ta en värktablett, läsa en babybok och äta en glass.

Är så himla nöjd med vår fina helg! Tackar Emelie & familjen igen för en otroligt mysig helg och även Hanna & familj för trevligt sällskap tillsammans igår!

Foto: Hanna of Sweden

Jag trivs fruktansvärt bra här hos familjen Babunovic! Skall kvinnan fortsätta såhär så blir hon aldrig av med mig, det är en sak som är säker ;)

Ja, är man tillsagd av läkaren att inte vistas själv med barnen, vad är då bättre än att passa på att hälsa på fina vänner i staden bredvid? Fina Emelie erbjöd Göteborgshelg och självklart tackade vi Ja! Bussäventyr, spårvagnsfärd, underbar middag, film, godis, sova över.. Ja, behöver jag säga att mina barn varit måttligt lyckliga idag? De somnade på 15 minuter! Nu blir det vuxenmys!