Pinocchio röker och dricker öl, Snövit skall bli dödad för att hon är vacker och Rapunsel är instängd av sin styvmor.
Min treåring är förvirrad och jag kan hålla med.

Visst, jag växte upp med dessa sagor och lever ändå, jag tror inte de tar någon långsiktig skada direkt. Men jag kan ju inte låta bli att undra vad det är vi visar våra barn egentligen. Efter att min dotter tittat på Pinocchio så låtsas hon att hon röker med sugrör och säger att hon skall bli en åsna, för hon älskar åsnor säger hon. Vi pratar nu om detta jättemycket hemma att rökning är farligt och att man blir svart i kroppen om man röker. När hon frågade mig om man kan dö så svarade jag ja. Nu när hon ser folk röka när vi är på stan eller liknande blir hon upprörd och undrar när de ska dö.
Pinocchio-filmen är barntillåten, medans UPP är från sju år och Alice i Underlandet från 11 år. Vi har dem alla tre hemma och personligen tycker jag de två sistnämnda är mer barnanpassade, även om valrossen äter upp ostronen i Alice i Underlandet och masken röker vattenpipa så uppfattar min dotter mer ett roligt te-kalas och en söt kanin.

Kanske är min dotter bara för liten för dessa filmer över huvudtaget? Men vad gör man när det sjukt och febrigt och hon gråter över att hon vill se på film hela tiden?