Nyss hemkommen från Mary Kay-kväll hos mina fina grannar. Jag borde dock ha bjudit med min mindre trevligare granntant som bor här i radhuslängan, då kanske hon hade blivit trevligare? Men jag hoppade över det och gick själv med min medtagna badbalja, badlakan och fotfil enligt instruktionerna vi fick. Så nu är jag alldeles ren i ansiktet och har världens mjukaste fötter tror jag. Härligt!

Imorgon startar inskolningen äntligen för barnen. Eller egentligen är det ju bara Cornelias inskolning eftersom Leia gått där i fem månader, men då Leia haft jullov nu sedan Lucia så blir det nästan att skola in dem båda två. Jag hoppas verkligen att det skall gå bra nu. Leia ser för första gången fram emot att gå till förskolan eftersom hon vet att Cornelia får följa med. Men jag undrar hur Cornelia kommer ta det och man kan ju inte göra annat än att hoppas på det bästa.

Så nu går tvättmaskinen på rullande varv med alla förskolekläder som strax skall hängas, så de kan få följa med till deras hyllor imorgon. Barnen behöver verkligen mycket grejjer när de går i förskolan. Dubbla uppsättningar av allt eller tvätta mycket. Men jag undrar varför granntanten klagar på små tossiga fötter kl 14:00 men inte tvättmaskinen som rullar varje kväll? Jag skall väl inte hojta för högt dock, för då kommer hon väl snart.

Tiden gick så fort och nu är man här då, här där barnen skall gå i förskolan hela dagarna istället. Att jag kommer sakna dem på dagarna kommer jag nog aldrig ifrån och vänder man på det vore det väl konstigt om det inte vore så? Men jag är så otroligt glad över att de har varandra, det är mitt ljus i denna dimma.