1. Arkiv för teckningar, från Sebra 199:-
(Leias teckningar är överallt, fin lösning!)
2. Gökur med olika djur, Cooklocks 599:-
(Djuren hoppar ur varje timme, men sover på natten)
3. Mjuk krokodil, från Jellycat 295:-
(Lillasyster har en gris från serien och Leia önskar sig en krokodil till vilan på förskolan)
4. Leklåda, finns i många färger, Kids koncept, 369:-
5. Klädhängare med stjärna, Kids koncept 399:-
(Perfekt till alla utklädningskläder!)
6. Rosa gitarr, från Jabadabado 249:-
(Högsta önskningen av dem alla, öronproppar till föräldrar säljs separat ;) !)

Idag skulle vi fira vår fina grannars son, som fyllt ett år. Leia förberedde sig väl och valde kläder, gjorde sig fin i håret och såg fram emot att lämna den fina presenten vi skulle ge dem. Men jag, som lämnat min telefon i sovrummet, missade totalt sms:et om att kalaset ställts in på grund av sjukdom och såg det först när vi var utanför dörren. Självklart blev Leia då ledsen över att vi inte skulle gå på kalaset.

Så där stod jag med en besviken, ledsen tjej och fick helt enkelt trösta med att vi kunde gå över och lämna presenten i alla fall och sedan gå hem och leka kalas istället. Den idéen köpte hon och blev extra glad att hon fick lämna presenten.

Så nu sitter barnen och har kalas i köket. Nöjda och glada.

Efter att jag och min äldsta dotter här om kvällen hade beundrat den stora fullmånen satte vi oss och tittade på gamla bilder i vår familjekamera. Minneskortet som satt i har bilder på henne när hon är bebis och hon tittar faschinerat.
-Där är jag liten bebis, mamma! Utbrister min dotter glatt.
-Ja, där är Leia liten. Du var så liten så du fick plats i en väska nästan.
-Hade du mig i väskan?
-Nej, jag hade dig i din barnvagn, man får inte lägga ner barn i väskor. Men här är bilder från ditt dop.
-Jaha! Vem är det? Leia pekar mitt på bilden.
-Det är du. Svarar jag.
-Men den där?
-Det är farmor Elisabeth.
-Jag vet,men vem är det bredvid då?
-Det är farfar
-Jaha. Har jag träffat honom?
-Ja, när du var bebis.
-Vart bor han?
-Ja, du älskling. Han brukade bomed farmor Elisabeth. Men han har flyttat till himlen, för han är en ängel.
-Va?
-Ja, han har blivit en ängel med vingar på ryggen och flugit upp i himlen precis som kusin Antonia och kusin Gabrielle. Där uppe  vid månen.
-Varför det? Min dotter tittar på mig förvirrat.
-Farfar dog. Han är död. Svarar jag och min dotter är snabb med en kontringsfråga.
-Vem har dödat honom?!
-Nej, älskling. Ingen dödade honom. Han var sjuk och dog för att han inte mådde bra.
-Jaha. Jag är frisk nu, jag kräks inte mer. Svarar hon bestämt och jag kramar om min tjej.
-Älskling, älskling. Även om du skulle kräkas igen så kommer du inte dö. Du skall leva i minst hundra år till. Man dör när man är gammal.
-Är du gammal?
-Nej, jag är ung och pappa med. Svarar jag, men min dotter ser fundersam ut.
-När du blir gammal kan du flyga till månen! Med mig! Utbrister hon och min dotter lyser av lycka och jag ler.
-Ja. Då kan vi flyga till månen. Svarar jag.

En trött, men nöjd, jag idag :)

Så fint det skulle vara att sätta in en sådan här garderob/ förvaringsmöbel i mina döttrars rum! Holländska Kast van een huis garderober har en unik handgjord design och ger vem som helst en riktig "ÅHH! Wow!"-känsla.

Garderobernas design kommer från de kanalhusen som man hittar i många holländska städer, speciellt Amsterdam där kanalerna ringlar sig fram genom stadskärnan. De har fått sina namn från dessa olika hustyper och finns att beställa i tre olika modeller;
 
- The Bellgable (klockgavel)
- The Trappedgable (trappgavel)
- The Neckgable (halsgavel)



Och priset? Ja, håll i er! 9.995:- , plus frakt!

http://systerlycklig.se

Jag tänker.
Jag bollar.
Jag ligger vaken.
Jag är orolig.
Jag är förväntansfull.
Jag är panikslagen.

Jag försöker bygga upp en plan på hur jag skall få ihop det nya livet som startar nu för mig, livet där man jobbar och barnen är bortlämnade istället för att vara hemma med mamma eller pappa. Inskolningen är nu i full gång. Idag var första dagen som vi lämnade dem en liten stund ensamma och det går, hittils, jättebra. På tisdag går Patric tillbaka till jobbet. Skräckblandad förtjusning.

Hur gör man egentligen för att få ihop allt?

Hur skall jag hinna med mitt hem, mitt jobb, mitt liv, min relation och framförallt mina barn? Mat skall lagas, tvätt skall tvättas, hemmet skall rengöras, barnen skall duschas och badas, man själv kanske med skall vara hel och ren och efter en lång arbetsdag skall man alltså ha energi över till detta? Kommer jag glömma av mig själv? Kommer jag och min sambo glömma att ta hand om varandra? Kommer vi då separera, bli olyckliga? Ensamma? Utbrända?

Vad har jag gett mig in i egentligen?!

Ja, det kan man ju undra. Men slutsatsen blir alltid det samma; -Alla andra klarar det ju! Då klarar vi det med!
Nu skall jag bara hitta min väg dit, min väg till en lyckad, och lycklig, vardag. Bättre planering, bättre förberedelse och tydliga rutiner skall bli min nyckel till framgång, men den sista frågan återstår;

Kommer det att lyckas?

Det var här någon stans det startade,
mitt nya liv som mamma.
Om 25 dagar är det tre år sedan..

Jag är nog den lyckligaste pricken på jorden idag över att det äntligen är fredag, äntligen är helgen här! Jag känner mig smått orutinerad att arbeta en hel vecka såhär då jag bara jobbat kort-veckor under jul, nyår, trettondagshelg och nu var jag ju sjukskriven förra veckan från onsdag då jag fick hjärnskakning. Min kropp verkar inte riktigt van och jag hoppas det blir bättre nästa vecka efter en helg av vila och avkoppling, för det är precis vad jag tänker ägna min helg till, blandat med lite innebandy då sambon spelar som vanligt och stöttande som man är så får man ju hejja. Det är även trevligt att umgås lite med de andra innebandyfruarna ;) .


Solen skiner även idag och humöret blir verkligen på topp -Nu längtar jag till våren! Bort med tjocka jackan, stövlarna och mössan som förstör håret, och fram med vårjackan, sneakers, pastellfärger, picnickorgen, tulpaner och såpbubblor!
Nu sitter jag och tittar ut genom fönstret och får solen i ögonen. Jag blundar och låtsas att jag är utomhus och solar...

Nu är toffelinköpet avklarat och en nöjd tjej fick jag på köpet -Vilket klipp! Rosa getingar-tofflor blev det tillslut efter att hon ångrat sig från tigrar och polisbilar. Jag höll dock på polisbilar-tofflorna, men blev utröstad.

Nu sover de båda där uppe och jag skall försöka organisera upp detta hem lite grann. Det skulle vara jobbigt att behöva komma hem till detta imorgon när det är fredag, fredagar vill man andas ut -Inte städa!

Varje kväll när jag och Leia har läst godnattsagan klart och det är dags att säga godnatt till den rosa lampan så frågar hon samma sak;
"-Vad skall vi göra imorgon?".
Jag brukar då svara något i stil med;
"-Mamma skall jobba, men pappa är hemma med dig och Cornelia och ni kommer säkert hitta på något roligt som att gå ut och leka eller pyssla något!"
När hon fått svar på det är hon jättelugn och somnar faktiskt numera själv efter det. Hon vet om att vi brukar städa och fixa på nedervåningen på kvällarna, att vi somnar senare och hon accepterar det. Det är faktiskt jätteskönt att hon hittat ro i sig själv på det viset, för en gång fanns det en tid där vi fick natta henne i nån timme varje kväll och därefter också ofta natta om. Och sova i egen säng eller ett eget rum fanns inte ens på kartan, medans nu är det inga problem. Att jag ens oroade mig innan känns märkligt idag, för allt blev bättre med tiden.

Nöjd tjej med nya bobux-tofflor!

Leias alla ansikten
Hon är runt 10 månader när dessa bilder tas

Cornelia har en jättefin virkad docka från danska Sebra och Leia har en virkad nalle. Jag tycker de gör så fina saker, men de är också så inspirerande och det gör mig alldeles pysslig att se deras produkter. Nu hittade jag att de har virkade knoppar som skulle vara kalasfint att ha i barnens rum att hänga halsband, väskan, eller något annat fint på. Sött och annorlunda.




Jag brukar kolla in Sebras produkter hos http://luckylittleme.se

Nyss hemkommen från Mary Kay-kväll hos mina fina grannar. Jag borde dock ha bjudit med min mindre trevligare granntant som bor här i radhuslängan, då kanske hon hade blivit trevligare? Men jag hoppade över det och gick själv med min medtagna badbalja, badlakan och fotfil enligt instruktionerna vi fick. Så nu är jag alldeles ren i ansiktet och har världens mjukaste fötter tror jag. Härligt!

Imorgon startar inskolningen äntligen för barnen. Eller egentligen är det ju bara Cornelias inskolning eftersom Leia gått där i fem månader, men då Leia haft jullov nu sedan Lucia så blir det nästan att skola in dem båda två. Jag hoppas verkligen att det skall gå bra nu. Leia ser för första gången fram emot att gå till förskolan eftersom hon vet att Cornelia får följa med. Men jag undrar hur Cornelia kommer ta det och man kan ju inte göra annat än att hoppas på det bästa.

Så nu går tvättmaskinen på rullande varv med alla förskolekläder som strax skall hängas, så de kan få följa med till deras hyllor imorgon. Barnen behöver verkligen mycket grejjer när de går i förskolan. Dubbla uppsättningar av allt eller tvätta mycket. Men jag undrar varför granntanten klagar på små tossiga fötter kl 14:00 men inte tvättmaskinen som rullar varje kväll? Jag skall väl inte hojta för högt dock, för då kommer hon väl snart.

Tiden gick så fort och nu är man här då, här där barnen skall gå i förskolan hela dagarna istället. Att jag kommer sakna dem på dagarna kommer jag nog aldrig ifrån och vänder man på det vore det väl konstigt om det inte vore så? Men jag är så otroligt glad över att de har varandra, det är mitt ljus i denna dimma.

TUSEN TACK
Barnens mormor och morfar för det fina presentkortet på denna fantastiska upplevelse!

Svensson-familjen.
Min familj i våras på äventyr i vackra Bergen i Norge

På http://nanibird.com hittar man dessa, och ca 96 till, söta nano-fåglar! Bara att skriva ut!

Det var dessa kläder jag fann liggandes hemma.
Skaljacka, skalbyxor och mössa från polarn o. pyret.

Morgonen började med att jag var något tröttare än vanligt, men jag tog mig upp och gjorde mig iordning som vanligt ändå. Jag tog lite extra tid på mig att välja skor innan jag slutligen kom iväg, borstade bort all snö från min snögubbeliknande bil, satt mig i bilen och körde min tio minutersträcka till jobbet medans jag lyssnade på "Vinn Adams pengar" på Mix Megapol -som vanligt.

Jag kom till jobbet, hämtar bilnycklarna i receptionen till den firmabil jag brukar köra och åker iväg till restaurangens varuintag för att hämta frukt till några utav de andra enheterna som jag tänkte leverera. Jag går upp för varuintagets lilla avsats, drar mitt behörighetskort, det lyser grönt och jag går in. Jag säger hej till personalen och plockar med mig de tio fruktpåsar som de på beställning förberett och jag tackar gott för mig. Jag går ut, sätter ner min ena fot nedanför den lilla avsatsen vid varuintaget och så PANG.

Jag slog i mitt huvud i avsatsens kant och svanskotan rakt i marken nedanför den. Min första tanke är att jag hoppas att inte frukten krossats i mitt fall och jag reser mig upp snabbt igen, men jag märker då att det gör förbaskat ont i min rygg. Jag packar in allt i bilen och sätter mig sedan i bilens fantastiskt sköna säten, med stolsvärme på och då känns det bättre.
Jag haltar något när jag går ut och in i bilen men annars känner jag mig helt okej och åker tillbaka till kontoret för att äta frukostmacka med de andra.

Vid frukosten så känns det som jag skall somna och jag blir nästan arg på mig själv då jag bråkat med min trötthet den senaste tiden, jag undrar vad det är för fel på mig och går och sätter mig och arbetar istället, irriterad över att jag alltid är så trött. Men då kom illamåendet. Sedan kom yrseln.

Jag skrev ned lite i ett block vad jag skulle göra under dagen men tappade bort mig. Jag gick tillbaka lite i mina dokument på datorn och tittade sedan igen på de 13 rader jag skrivit, utan att känna igen ett enda ord av det som stod där. Det var min handstil och mina uppgifter, men jag kunde inte minnas att jag skrivit ned just de där orden.

Min arbetsledning skickade hem mig och skrev en skaderapport eftersom jag skadat mig på jobbet i tjänst. 

Sedan jag kom hem har jag vilat och inte kunna fokusera på något i stort sett. Jag är trött och hängig. Jag stannar hemma resten av veckan.. 

En mycket kär vän till mig hade en liten rolig statusupptatering idag på Facebook...