Just nu, just idag, för tre år sedan så sken solen och det luktade vår ute för första gången på året. Jag och din pappa satt utomhus på en bänk, utan jackor, med solen i ögonen innan vi gick in på det sjukhus som du sedan skulle öppna dina ögon på för första gången. Du var vår Alla hjärtans dag-present dagen innan Alla hjärtans dag.

Du var så liten, bara 2660 gram, och med små tunna, täta hårstrån på huvudet. Jag undrade hur så mycket kärlek kunde få plats i en sådan liten kropp. Jag minns hur stolt jag var över dig och hur ofattbart det var för mig just då att du en dag skulle gå, prata, leka, skratta och hoppa. Jag undrade hur din röst skulle låta, vad du skulle tycka om och vad du inte skulle tycka om. Hur skulle jag vara som mamma? Skulle du tycka om mig?

Idag är du tre år. Tre år. Visst gick det fort, men jag känner mer; "Har du bara varit i mitt liv i tre små år?!" det känns ju som om du alltid varit här. Tänk att du på tre små år har du lärt dig så mycket och lärt mig så mycket. Jag hör din röst varje dag och blir lika tårögd varje gång du viskar "Jag älskar dig mamma" i mitt öra.

Tack för att du kom till mig och för att du är här varje dag.