Det är morgon och det är dags att väcka barnen för att göra dem iordning för förskolan. Patric knuffar till Leia lite och hon reagerar inte. Han knuffar lite till och hon öppnar inte ens ögonen utan börjar istället "hooa"
-Hooo-Hooo! säger hon och vi börjar skratta lite förvånande.
-Jag är en uggla!! Hooo-Hoo!!

Underbara skitungar! Ni leker ju innan ni ens vaknat! Jag älskar er!

Jag har fått en facebookgrupp! Kika gärna in den och glöm inte "Gilla" :) HÄR!

Somnade 21:20 igår för att garantera mig en ordentlig sömn. Vaknade 01:02 av en Leia som bestämt skulle ligga i vår säng och vid mina fötter. Hela natten roade hon sig med att stoppa in sina tår i min näsa, min mun, min mage osv. I SÖMNEN! Jag flyttade runt henne och

Vaknade 06:30 då barnen skickades iväg till förskolan med Patric -DÖDSTRÖTT, och sedan gjorde jag mig iordning och tittade busstidtabeller för att komma i tid till jobbet. Smink, kläder, hår.. klart.

Gick till bussen med 10 minuter tillgodo och vad händer om inte att bussen kör rakt förbi mig, 7 minuter tidigt! Går till en annan buss som går från grannområdet och den bussen åker i alla fall i tid, men går istället sönder så vi var tvungna att byta buss!!! När den nya bussen kom var det 8 min kvar tills min nya jobbdag började och jag befann mig ca 15 kvarter bort tänkte jag att det nog inte var meningen att jag skulle få ett bra jobb helt enkelt, det var nog bara så.

09:03 var jag innanför dörrarna och receptionen talar då om att min nya chef är sjuk. Så passande. Min VD kommer, han som anställde mig, och det visar sig då att han inte ens visste om att hon var sjuk, så han fick smidigt improvicera till en intruduktion till mig med hjälp av avtalsansvarige på avdelningen. Tur att alla blev för upptagna för att ens lägga märke till min sena ankomst, tänkte jag och bara log.

Min dag bestod sedan av att kika runt, lära känna nya ansikten, lyssna, betrakta och tala in hälsningsfraser på min telefonsvarare. Helt perfekt första dag må jag säga! Jag ser fram emot morgondagen och tänker numera ALDRIG mer åka buss till jobbet.

Trots en förfärlig förkylning så sitter jag här och jobbar. Känns fanastiskt att kunna säga det när man faktiskt ändå är hemma. Har preparerat mig med alla tabletter som finns och är jättetrött, men nu har jag i alla fall gjort färdigt veckans beställningar och sitter och planerar upp nästa vecka. Det blir klurigt då jag skall börja jobba på det nya jobbet på måndag och ändra om rutiner för mina betonggrejor lite men det verkar gå ihop riktigt snyggt ändå.

Veckan som gått har jag fått in mer beställningar än någonsin och det känns verkligen jätteskoj. Nästa vecka skall jag leverera fler stjärnor än vad jag gjorde hela förra MÅNADEN. Det blir full rulle och känns otroligt. Jag har redan fått in en handfull beställningar till september och det skall bli riktigt skoj. Med de nya material jag fått in så kommer det snart finnas en del nytt också och det skall bli nästan ännu roligare att få dela med sig av :).

Men nu är det snart dags att hämta mina gullungar och förbereda för en mysig fredagkväll, för imorgon bär det av till Danmark på mini-kryss med mitt stora hjärta. Barnen skall vara med moster och leka så vi kan få egentid tillsammans. Det skall bli så mysigt :)

Jag har fått flera som frågat, och till och med skickat på min mail, hur det gick för Leia och nappen. Tack för alla omtänksamma funderingar!
Ja, efter att ha haft höga förhoppningar, till att ha fått kämpa dag och natt, beslutade jag och min sambo att familjefrid och rofyllda nätter är högre prioritet än nappavvänjning.
Jag satte mig ner med min tjej som så snällt sa att hon inte var redo, och jag sa till henne att jag kommer inte ta några nappar ifrån henne och att en dag blir man redo av sig själv. Sedan dess har vi vår harmoniska flicka tillbaka och hon sover som hon skall och är glad om dagarna.

Ja, jag skall väl inte sticka under stolen med att jag kände mig något misslyckad, men jag försökte verkligen uppmuntra min lilla tjej. Men hon var helt enkelt inte redo och kanske hon hellre lämnar till tomten i jul, om hon då inte väljer nappen framför alla julklappar som hon gjorde förra året...

Det är kväll och barnen sover sedan länge. Patric tränar och hemma är det bara ljudet av tvättmaskinen som hörs blandat med mina andra kvällsfix.
Plötsligt hör jag två små fötter tassa på övervåningen och snart hur en gråtande treåring står i hallen.
-MAAMMMA!!!!! skriker hon och jag skyndar mig upp så tyst jag kan för att inte väcka lillasyster.
-MAMMA!! Jag måste kissa, -IGEN!
-Ja, men då går vi och kissar älskling, säger jag med vänlig röst och försöker hjälpa henne till toaletten.
-Men varför blir man kissnödig HELA TIDEN?! svarar min dotter argt och mycket irriterat.
-Ja, för att du dricker och för att din kropp är frisk och mår bra, kom nu gumman.
-NEJ, jag vägrar! Kisset får kissa ensam! Jag är trött på de här dumheterna! Jag försöker sova här!

Jag hatar att säga det, men det luktar höst ute. Termometern visar på 14 grader och det har börjat bli för kallt att ha fönstret öppet om natten. Det är så deprimerande att jag vill gråta, jag har inte ens hunnit bada iår och jag har inte ett enda bikinimärke.

MEN, som den obotliga optimist jag är, så tror jag på en sista värmebölja detta år, då det ofta blir så någon gång på sensommaren. Om inte annat får jag pigga upp med en snygg höstjacka, nya skor och ett solkort så är problemen praktiskt taget ur världen!

Nästa vecka öppnar barnens förskola igen och de börjar förskolan efter att ha haft sommarlov i 11 veckor. Tydligen så är rutinerna sådana att man bara lämnar barnen som vanigt, och jag är tydligen knäpp som kräver en lightversion av inskolning. Lilla Cornelia skulle ju bli alldeles förvirrad om jag bara lämnade henne hur som helst, men kommunenheten sa "Det brukar gå bra efter ett tag!" Tror jag säkert, men jag känner ju mina barn bäst och eftersom vi hade en sån svår tid med Leia på förskolan förra året (Läs här!) så känns det jätteviktigt att det blir bra från början denna gång! Jag vill inte behöva ha barn som skriker på nätterna att de inte vill gå till förskolan denna gång -Tack!

Ser in i garderoberna och inser att en inventering av kläder är en hög prioritet inför förskolestarten. Barnen har växt så det knakat under sommaren! Inköpslistan kommer bli låååång...

Nu är det klart! Det blir ett nytt jobb för mig!
Idag var jag på möte med VD:n på min svägerskas arbetsplats och om 13 dagar så börjar jag jobba där! Jag fick en trevlig rundvandring på kontoret där jag skall arbeta och bland de människor som jobbar där. En lugn och skön arbetsplats med härliga människor! Fantastiskt!

Det skall bli så skönt att arbeta samma tider varje dag igen, så man har någon sorts rutin i livet. Betonggjuteriet gör sig bra på eftermiddagarna istället för att man skall skynda sig med det på förmiddagarna och jag får mer tid med barnen på helgerna! Jag ser verkligen fram emot detta!


Tusen tack fina svägerska som hjälpte mig till mitt nya jobb!

Måste inleda med att Harry Potter var kanon igår och att lilla lillasyster var supersöt som tog hand om barnen trots att Cornelia hade feber och inte var i piggaste laget!


Den här veckan har jag och Patric bytt av varandra lite om vart annat känns det som! Han har jobbat dag och jag kväll. Knappt setts alls. Då är det ju så fruktansvärt typiskt när man har EN ledig dag tillsammans hela familjen och så ösregnar det! Fruktansvärt tråkigt då jag verkligen ville haft en avkopplande dag vid stranden eller en rolig utflykt. Men men.. jag har väl bråkat med någon vädergud där uppe verkar det som. Hoppas på bättre tur nästa söndag då vi har vår nästa lediga dag tillsammans.

Snart dags för förberedelse av veckans beställningar! Wiiee :) Veckans höjdpunkt! Ja, jag har en höjdpunkt på tisdag med, men det får jag vänta med att prata om tills jag vet lite mer om det.

Nu skall jag åka och handla smör och mjölk lite för mig själv :)

Ikväll ställer min fina lillasyster upp och passar gullungarna så jag och min käraste (äntligen) kan se den sista Harry Potter-filmen! Som vi har väntat!

När jag träffade Patric hade han inte sett någon av de Harry Potter filmer som då fanns. Det var inte hans grej sade han.
Åren gick och efter mycket tjatande så fick jag honom äntligen till att ha ett litet Potter-maraton och sedan dess har han varit fast. Två gånger om året i alla fall, brukar vi nu köra Harry Potter kvällar då vi kör igenom alla på ett par kvällar, så det känns verkligen jätteskoj att få gå och se på den sista nu! Spännande!


Hoppas ni får en fin kväll!

"-Är det fredag idag?" undrar barnen innan man knappt hunnit öppna ögonen på morgonen. Och visst är det fredag idag. Barnen hurrar och studsar här hemma för på fredagar får man popcorn, och även om jobb väntas för mig hela dagen så är jag glad över att de i alla fall tycker att dagen är toppen, trots ösregn.

Nu håller jag på att fixa klart ett helt gäng med beställningar på Önskestjärnor och annat som jag fått. Jag skall få besök av en trevlig Eva, en trillingmamma och en gammal god vän jag inte sett på flera år. Det blir roligt!
Det går inte att beskriva hur roligt det är att få göra saker till människor som gillar vad jag gör.

Skall bjuda på mer bilder vid tillfälle, vill bara att de rätta ägarna
skall få se först och att inte presenter blir avslöjade :)


Läs om min Önskestjärna HÄR!

Leia har länge önskat sig en gitarr. Sedan i höstas har det pratats om denne gitarr mest hela tiden och så fort vi hälsar på någon med en gitarr hemma så skall vill hon gärna låna den och bjuda på en uppvisning. Som i den HÄR filmen då vi är i våra vänners stuga och hon lånar lilla Hjärtas gitarr och sjunger Veronica Maggio.

Så när vi i förra veckan åkte på trip till det min sambo kallar "Hell on earth" , även känt som Ullared, så var det en gitarr min tjej skulle finna på leksaksavdelningen. Bland trummor, marackas och si sådär 10 000 människor fann vi den äntligen och det var en glad flicka som åkte hem med sin nya stolthet. En stolthet som varade i närmare exakt 6 dagar, sedan gick samtliga strängar av och fästena lossade helt med skruvarna.
Den till synes ordentliga girarren i trä var visst inte särskillt ordentlig, vilket också förklarade priset på 70:-. En gråtande dotter ingick visst också i priset...

Gillar ni min dotters One Piece?
Rabattkod på 350:- finner ni HÄR!

Idag är det exakt nitton månader sedan lillasyster kom till familjen! Herregud, vart tar tiden vägen?!

Hon har just lärt sig att springa utan att snubbla över sina egna ben. Hon kan även hoppa jämnfota och älskar att visa att hon kan snurra runt.
Hennes hår växer och växer ännu mer än vad jag upplevt tidigare och man kan inte gå på stan utan att någon utbrister; "-Titta, vad långt, lockigt hår den lilla tjejen hade!" .
Jag tror även att hon blivit lite medveten om att folk tittar lite extra på henne ibland för hon vill gärna visa upp sig och posar gärna framför kameran.

Hon har även börjat säga mer än "DÄÄÄR" som har varit den enda ord hon brytt sig om att säga de senaste månaderna. Nu säger hon även Mamma, Pappa, Leia, Napp, Nalle, Näsa, Huvud, Öra, Öga, Mun, Nam-nam, Aj-aj, Blä... ja, nu kom jag inte på mer på rak arm.
Hon har även blivit superduktig på att göra enklare små uppgifter såsom "Kan du slänga skräpet i soporna?" och "Gå och sätt dig fint på din plats".

Hon hatar att borsta tänderna, borsta håret och äta grönsaker! Men hon älskar att sova! Om jag säger "NU är det dags att hämta napparna och grisen och gosa med kudden i sängen, Cornelia!" då springer hon  till sina nappar och klättrar upp för trappan för att gå in i sitt sovrum! Hon kramar om sin gris, har en napp i munnen och en i handen och så lägger hon sig på mage med ena kinden på kudden. Sedan vinkar hon hejdå och lika förvånad varje gång lämnar jag hennes rum och hon somnar snabbt.

Det är så roligt att se barnens små stora framsteg, men det gör mig tossig att det går så fort! Igår när jag nattade Cornelia så lade hon sig lite snett i fosterställning i mitten av sin spjälsäng och jag hukade mig över henne för att ge henne en godnattpuss och då slog det mig hur liten hon är.
"-Snart är det här slut. Snart är du tonåring och rymmer hemifrån för att du inte står ut med mig!" tänkte jag.
Men än så får du stå ut med mig i minst 16 ½ år till, lilla skrutt... :)

Är så himla försenad med allt. Jag har saker på mina "Att-göra-listor" som funnits med i flera månader nu och man brukar ju säga att allt har sin tid, men jag vågar nog påstå att det är ren skitsnack! Antingen gör man det, eller så blir det inte gjort skulle jag vilja säga!
Ofta blir jag så trött på alla måsten att jag inte vet vart jag skall börja och då blir ingenting gjort alls.

Ne, nu är det minsann dags att ta tag i saker och ting! En sak om dagen vore ju inte särskillt svårt att prestera!?

Dagens uppdrag; Svara på alla förra veckans mail och sms (folk tror ju man är död..)!