Cornelia vaknade tre gånger inatt, varav en gång i tre timmar. Jag försökte med allt från välling och pärondricka, till buffa, vagga och gosa, men hon ville vara vaken och sjunga "pappa-babba-dadda" och krypa runt. Hon lyckades somna klockan 4.42, men vaknade ändå som vanligt strax innan sju.

Det var en trött mamma som lämnade Leia på förskolan för en timme sedan och som nu sitter och försöker få i sig någon sorts sen frukost samtidigt som jag ger Cornelia majskrokar (ett säkert kort för att hålla henne nöjd!)
Jag tänkte att jag skulle ha fixat så mycket idag, men istället måste jag nog försöka sova igen lite av den frånvarande nattsömnen.Men dammsugning och tvätt lär jag väl hinna med i alla fall innan det är dags att hämta Leia igen.

En god vän skickade ett sms för en stund sedan.
Nägot i stil med; "Hej gumman! Jag skäms för att jag inte hörde av mig i helgen heller, ska bättra mig, hoppas du förstår.." och är det någon som förstår så är det jag. När man har barn, hem, jobb och gud vet vad att ha koll på blir man helt knäpp iblnad och jag kan själv tänka att jag skall ringa den där vännen men jag "skall bara" först, och nästa gång jag kommer på det har det gått en vecka. Vissa dagar känns det som man har ludd i  huvudet och att alla tankar inte riktigt kan komma till handling. Idag är en sådan dag. En ludd-i-huvudet-dag. Dags att vila tror jag..