Midsommarhelgen blev verkligen lång och städningen efter den blev klar igår först och jag fick även slänga resterna efter kvällsgrillningen nu med. Skall ta mig i kragen och ta ner vår midsommarstång som vi så fint satte upp på baksidan också, men som sagt, skall bara ta mig i kragen först.

Nu är det äntligen sommar på riktigt och vi har spenderat tre dagar i rad på stranden med picnic och massor av bad. Men idag ser det ut att bli en mulen dag och termometern tycks envisas med att visa 17 grader, men vad är en sommar utan dessa dagar också? Passar på att tvätta, för det måste ju också göras..

Jag, Patric och barnen på midsommarafton

När jag läste på skärmen och jag tänkte på den där fantastiska känslan, som jag upplevt två gånger, då jag själv fick mina barn lagda på bröstet. Jag tänkte på den där gången jag låg i sängen och tittade på Leia när hon var någon dag gammal och jag grät för att jag skulle dö om någon tog henne ifrån mig och på den där gången då jag satt i bilen med Cornelia som bara var två veckor och jag var rädd för att hon hade blivit sjuk. Tänk om någon skulle säga till mig, just då när de var så små, att någon av dem var sjuka? Så sjuka att de kan tas ifrån mig? Bara tanken av att de skulle kunna åka på botningsbara virus kunde få mig gråtandes i timmar, så vad skulle jag göra om de faktiskt var sjuka och döende?

I mailet stod det;
"Får jag fråga om en tjänst? Min kompis Rachel har en dotter på 2,5 månader som behöver en benmärgstransplantation så vi söker folk som kan tänka sig att testa sig för att se om de matchar. Har startat en grupp här på facebook för detta ändamål som heter "Hailey, 2 månader, behöver en benmärgsdonator akut!"
Skulle du vilja skriva om det i din blogg, du verkar ha många läsare. Information och liknande finns att kopiera från gruppen. Hittar vi ingen lämplig donator inom 2 månader så inträffar tyvärr det värsta tänkbara och hon blir en ängel ..."

Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara att få ett sådant här besked och jag tittar på Cornelia och inser att hon för två månader sedan var lika gammal som lilla Hailey och att hon idag är lika gammal som Hailey kan vara den dagen hennes mamma måste ta farväl av henne.

I Haileys fall attackerar immunsvaret hela kroppen för att det tror att hon har en infektion eller virus som hon inte har och ger henne symptom som förstorad mjälte, förstörd lever, vätska i magen, feber, hela kroppen är fruktansvärt uppblåst mm. Det föds ca 2 barn varje år i Sverige med denna hemska sjukdom. Men det allvarligaste är att det går så fruktansvärt fort!

Jag har nu anmält mig, i hopp om att kunna hjälpa Hailey. Vill du också kolla om du kan hjälpa Hailey?

1. Gå in HÄR på Tobiasregistret och skriv ut hälsodeklarationen. Eller maila dina fullständiga personuppgifter och adress till info@tobiasregistret.se så postar de hälsodeklarationen till dig.
2. När du mottagit hälsodeklarationen läser du igenom noga och skriver under innan du skickar in den.
3. När din ansökan blivit godkänd så får du tillbaka information och provrör.
4. Kontakta din vård- eller blodcentral där du får hjälp med provtagningen. 
5. Provrören skickas sedan per post för analys, en så kallad vävnadstypning/HLA-typning. Svaret på analysen blir en sifferkod som förs in i ett dataregister. Personuppgifter på en givare kan bara tas fram av personal på Tobias Registret samt det laboratorium som utfört vävnadstypningen.

Idag påbörjade jag dessa fem enkla steg i hopp om att kunna hjälpa Hailey överleva morgondagen. I hopp om att hennes mamma skall få se sin dotter ta sina första steg, fira sina födelsedagar och börja skolan. Gör din anmälan och sprid budskapet vidare! Ni har min tillåtelse att kopiera mitt inlägg, eller delar utav det.

HÄR kan du läsa om Haileys sjukdom!
HÄR hittar du Haileys Facebookgrupp!

Leia tittar på när Kronprinsessan får sin Daniel

För att fira det kungliga bröllopet idag så skall jag på Kungafest hos mina föräldrar, Dresscode: Kungligt. Hmm.. ja, jag letar ännu i garderoben för en bra outfit. Men det skall nog lösa sig.

Skall bli himla trevligt att spendera lite tid med familjen och titta på bröllopet och allt runt om kring, tvsändningarna håller ju på hela dagen.

Nu skall jag få barnen att vila lite innan det är dags att bege sig..

Mina barn somnade idag efter lunch tillsammans och för en gång skull bestämde jag mig för att inte göra dem sällskap. Jag brukar annars försöka vila jag med under dessa stunder och speciellt när Patric jobbar sent och en lång dag väntar för oss båda. Men idag smög jag försiktigt ut ur sovrummet och lämnade dörren öppen ett par decimeter medans jag gick och hämtade ett gäng med inredningstidningar jag sparat, men aldrig hunnit läsa klart, och sen gick jag ut på baksidan och lade mig i solen.

I 90 minuter låg jag där på min filt, jag och mina tidningar, och njöt av solen, värmen och tystnaden. Jag tror att jag samlade mer energi där än vad jag annars brukar göra när jag somnar på dagen. Det var härligt!

Leia vaknade och ville självklart bada i sin lilla pool som hennes pappa blåst upp innan han gick till jobbet, så vi hjälptes åt att fylla den.
"-Mamma, nu är det sommar!" sa Leia, som länge väntat på att bada utomhus och om och om igen fått höra mig säga:
"-Det ska bara bli sommar först!". Jag kunde nu le mot min dotter och svara;
"-Ja, nu är det sommar, på riktigt!"

"-Jag kan inte!" ropar Leia
"-Vad är det?" frågar jag och ser att hon försöker knyta om sina skor.
"-Jag kan inte, jag är pensionär!" säger hon.
"-Vem är det som brukar säga så?" frågar jag henne med ett leende.
"-Faster!" säger hon och skrattar.
"-Faster är pensionär!" fortsätter hon och den här gången kan jag inte hålla mig för skratt! Och Leia, som gärna upprepar saker som jag skrattar åt, hörs nu säga detta om, och om, och om igen.
"-Faster är pensionär!"

Mina barns faster brukar retas med sin mamma, alltså mina barns farmor, och säga till Leia:
"-Farmor är pensionär!" i hopp om att hon skall imitera. Farmor är egentligen inte alls nära sin pension, utan barnens faster retas som sagt bara.

Idag när Leia skulle ta på sig sina kläder, som hon är riktigt bra på, säger hon:
"-Mamma! Jag kan inte! Hjälp mig!"
"-Jo, jag vet ju att du kan, försök igen!" uppmanar jag henne.
"-Nej, jag kan inte! Jag är pensionär!"
"-Va?" svarar jag förvånat.
"-Jag är pensionär, som farmor! Farmor är pensionär!" säger hon och jag vet inte riktigt om jag skall skratta eller gråta.

Så, mina barns kära faster, nu sitter du väl och skrattar gott kan jag tänka mig, men vi får nog bli lite snällare mot din kära mamma...

  
Leia när hon var 5 månader 2008 och
Cornelia i lördags.

Då vi har mycket saker och mindre utrymme för tillfället, hyr vi extra förråd inne i centrum av ett större fastighetsbolag. Det kallas förrådshotell och vårt förråd ligger i en nyrenoverad byggnad på nedre källarplan, längst bort i den ca 50 meter långa korridorren.

För någon vecka sedan så åkte vi iväg till vårt förråd för att rensa lite. Cornelia sov i babyskyddet och Leia lekte med sina undanlagda leksaker och mjukisdjur. Eftersom de fortfarande bygger och renoverar i byggnaden finns det mycket katonger av alla storlekar lite var stans i de tomma förråden som byggarbetarna slängt runt och dessa roade Leia sig med att stoppa in sina mjukisdjur i och leka att det var hus.
"-AJJ!!!" skrek Leia plötsligt och kom med sin hand som hon visade medans en tår föll ned för kinden.
"-Dinden bita mig mamma!" säger hon.
"-Gjorde du illa dig på kartongen?" frågade jag medans jag tittade på hennes fingrar. Jag kunde inte hitta något sår eller flisor och hon blev snabbt glad igen så jag tänkte att kartongen kanske hade varit vass i kanterna eller något. Leia gick och lekte med annat så vi tänkte väl inte mer på det.

Efter en kort stund tänkte jag lägga beslag på en utav de mindre kartongerna för att förvara mina undanröjda saker i och det var då jag hittade den.
"-Eh.. älskling.." sa jag och Patric undrade vad det var. Jag tog upp kartongen och visade honom den.
"-Kan den här ha bitit Leia?" frågade jag och Patric, som sällan imponeras av kryp, fick stora ögon.
"-Hjälp, vilken spindel!" utbrast han och vi båda började undra om spindeln verkligen kunde ha bitit Leia.

Den hade hårig kropp och en sån där spindelmun man bara sett animerade på tv. Leia hade inga tecken alls på att den bitit henne, men jag tror nog denna krabat var fullt kapabel till det och den gav mig krypningar i hela kroppen.

Patric lät den springa iväg till andra sidan korridoren, så än bor den där nere och i fortsättningen är det han som får gå och hämta saker i förrådet...




(Arbetar med att få in bilden på denne lille kompis från mobilen här..)

Idag har solen strålat hela dagen och vi har haft en underbar dag tillsammans med min kära vän Anna och hennes dotter Evelina. Leia och Evelina sprang barfota och jagade varandra på gräsmattan och Cornelia låg i skuggan bredvid och sprattlade. Jag kände i den stunden att tiden gärna fick stanna ett tag, för så härligt var det!

Imorgon väntar öppna förskolan och, förhoppningsvis, ännu en underbar dag!

-Hej, hej, mamma! hör jag en väl bekant röst och små fötter komma trippande. I handen har hon sin dator som hon fick av sin gammelfarmor vid jul. Det är en sån där lekdator med olika spel, memory och pussel i.

Hon ber om att få komma fram bakom min stol där jag sitter och skriver på datorn och sedan drar hon ut stolen bredvid. Hon placerar sin dator på bordet och sätter sig på stolen bredvid min.
-Så, nu kan jag blogga! säger hon och startar sin dator.
-Titta mamma! Jag bloggar!

Nu är det klart och alla papper är påskrivna och skickade. Nya radhuset på vår gata är vårt om sju veckor! Skall bli fantastiskt trevligt att få slå sig till ro på 126 härliga kvatratmeter, med fyra sovrum, två badrum, tvättstuga, vardagsrum och kök. Barnen skall få egna rum och jag och Patric skall förhoppningsvis få lite mer av ett eget sovrum.

Skall även bli trevligt att endast flytta 200 meter bort! Inga flyttbilar eller släp, bara att bära över.