I de senaste dagarna, då vi flyttat ett par meter bort på vår gata, har jag och barnen varit på utflykter runt om i vårt avlånga land. Det kan ju låta lite märkligt, men Patric tyckte det var bäst att han bar allt och fixade med flytten och att jag var med barnen och jag kände mig mest ivägen med barnen så vi båda var överens om att det nog var bäst att barnen fick göra roligare saker när det var så flytt-tråkigt hemma. Patric lös näst intill upp som en sol när jag föreslog att ta med barnen från flytten. Så slutsatsen blev helt enkelt att vi första flyttdagen hängde med grannarna på Ullaredsutflykt, andra dagen åkte till IKEA och tredje dagen blev kidnappade av faster Mickan till Liseberg. Så jag och barnen har minst sagt haft fantastiska flytt-dagar.

Nu har jag fixat på nedervåningen allt för länge och väntar bara på att få hänga tvätten. Känns som man inte riktigt kan sluta små-fixa allt eftersom det är så svårt att göra sådant på dagarna när barnen är vakna, så då slutar det med att jag fixar till kl 02.00 istället. Jag gillar att fixa, organisera, sortera, städa. Ja, det blir ju så fint efteråt. Men barnen sover som änglar här i vårt nya hus och Leia har sovit hela nätter ensam i sitt nya rum oavbrutet tills jag väcker henne kl 9. Cornelias rum fungerar för tillfället som "här-inne-står-alla-lådor"-rum, så hennes säng står i vårt sovrum tills vi hunnit packa upp allt.

Ne, nu är tvätten klar hör jag så det blir att hänga upp det och sedan väntar min underbara säng. Imorgon hoppas jag kunna bli klar med vår nedervåning. Godnatt.

Jag har flera gånger funderat över hur det kommer vara att se sina barn bli kära. Hur det kommer vara när de träffat någon som de tror är den rätta, men som inte var det. Träffar någon som är elak, utan att de ser det eller sårar någon annan som trodde de skulle leva lyckliga tillsammans med i alla sina dagar.

Men av alla mina reflektioner kring mina barns möte med kärleken så var jag aldrig beredd på att det skulle komma så snart.

I helgen mötte Leia Nicke Nyfiken och blev kär.
Hon kunde inte sluta krama honom och nu kan hon inte sluta prata om honom.

Min dotter sitter och leker med sin prinsessdator. I datorn finns många olika spel, där ett utav dem är att para ihop stora och små bokstäver med varandra. Datorn slumpar då ut sex olika bokstäver och barnet skall då försöka se vilka bokstäver som hör ihop.
Men jag undrar om det bara är jag som tycker att tillverkaren kanske bör se över vilka bokstäver datorn slumpar ut, för ibland blir det lite fel..

Julen då jag väntade Leia så fick jag ett litet paket utav mina föräldrar. Eller, egentligen var det inte till mig, utan till Leia. I paketet låg en liten rosa nalle från danska märket Sebra. Den lilla nallen fick sedan följa med under många barnvagnsturer och blev ett kärt snuttedjur.



http://sebra.dk


Sebra har fantastiska leksaker och inredning för barn där allt är i fina pasteller och flera saker, som den lilla nallen Leia fick, är handvirkade och när vi för en kort tid sedan rensade bland Leias saker fann jag den lilla nallen och jag kunde inte låta bli att tänka hur roligt det vore att kunna skapa egna glada djur och andra virkade saker till barnen. 

Eftersom att inspirationen bara flödade, så kunde min nyfikenhet helt enkelt inte motstå att göra et försök, hur svårt kan det vara? (Jag vill tillägga att jag ALDRIG virkat eller stickat, något försök endast i syslöjden i mellanstadiet..) Men, man kan väl lära sig?

Efter nu drygt tre veckor då jag spenderat en stund på kvällarna med många frustrationer, några misslyckanden och många "aahaa!" så börjar det likna något faktiskt! Får se hur länge min inspiration glöder, men just nu är det himla skoj!

Mitt första lilla djur, en skallerkanin! Som tyvärr inte fått en skallra än, men som skall få det efter ett besök i hobbybutiken. Jag har använt mig utav två böcker som inspiration, den ena av Mia Bengtsson och den andra av Annie Obaachan. Men min kanins mönster har jag utformat själv.

Eftersom vi firade Leias 6 månadersdag med tårta, skulle ju självklart även Cornelia få en tårta till sin 6 månadersdag. Det blev dock inte prinsesstårta utan en smarrig jordgubbstårta, som hon för övrigt försökte fånga med sina tår...

Riktigt god var den i alla fall och bakar gärna fler under sommaren, för vem kan få nog av jordgubbstårta på sommaren?

På lördag är det Cornelias 6 månadersdag! Herregud, 6 månader! Tiden försvann och från att ha haft en liten spädis, har jag nu en riktigt bestämd bebis som gärna fångar allt och rullar runt. Hon älskar även bollar och tv, likt sin pappa.

När Leia blev 6 månader minns jag att faster och farmor kom över till oss och åt lite tårta, så jag och Leia tänkte baka en tårta tillsammans till Cornelia i helgen, för det måste ju vara någon rättvisa på jorden. Jag undrar om faster och farmor vill komma då med?