Sitter och tittar på gamla bilder. För ett år sedan var jag så höggravid att jag inte orkade att ta mig ut ens och nu så fyller Cornelia ett år om åtta dagar. Tiden bara försvinner iväg och ibland önskar jag verkligen att jag kunde stanna tiden lite.

Igår satt jag bara och beundrade mina barn när de öppnade sina julklappar. Leia hjälpte Cornelia att öppna och lärde sig snabbt galoppen och sedan satt de där och lekte tillsammans. Det var nog det vackraste jag sett.

Imorgon väntar vår sista lediga dag tillsammans innan både jag och Patric skall jobba måndag till torsdag nästa vecka. Vi har så fina familjer som hjälper oss med barnen de här dagarna och min tacksamhet kan inte ens beskrivas i ord, det är så skönt för dem att vara i sin egen hemmiljö.

Nu hittade jag bilder på Leia när hon var lika gammal som Cornelia, strax innan hon fyllde 1 år. Det känns så nyss och jag minns så väl hur hon såg ut när hon kröp runt, hur hon talade då och hur hon rörde sig. Märkligt ändå att man kan minnas det så väl. Men jag vet dock inte om de är så värst lika varandra de små systrarna. Den ena med ljust hår och den andra med mörkt. Den ena kort hår och den andra långt. Den ena ljusa små tunna ögonfransar och den andra jättemörka, tjocka. Leia har alltid haft en liten grop mitt på näsan och har storkbett i pannan som syns än idag faktiskt när hon är arg. Men Cornelia är lite mer rund i ansiktet på något vis. Roligt i alla fall är de att titta på dem när de är i samma ålder.

Nu väntas sängläge och imorgon blir det tapetsering hemma hos mamma. Lycka till ni alla som skall trängas i mellandagsrean!