♥ Mata och klä alla barn
♥ Packa skolväska och skötväska
♥ Lämna Leia på förskolan
♥ Bocka av punkter på "detta-hänger-över-mig"-listan
♥ Åka till Anna för lunch
♥ Hämta Leia 13.00

Röda Tretornstövlar fick det bli när lilltjejen väljer själv..

Inskolningen för Leia är nu avslutad. Meningen är nu att jag endast lämna och hämta. Inte vänta. Inte vara med. Bara lämna, och hämta. Suck. Leia bara gråter och säger hela tiden att hon inte vill gå.

Som tur är har Leia fått förtroende för personalen på sin avdelning och börjar tycka det är okej efter en stund när jag väl gått. Men idag skulle Leias förskolelärare planera så grannavdelningen fick ta hand om Leias avdelning under tiden, vilket självklart hade gjort Leia väldigt förvirrad, och ledsen så klart. Först försvinner mamma och sedan de snälla fröknarna, vad är det här för ställe?

Suck. Suck. Suck. Jag tycker det är jättejobbigt. Vi försöker prata om det, samtidigt som man inte kan prata om det för mycket, då det blir FÖR stort och för mycket för henne. Idag pratade vi om att alla mammor och pappor jobbar, och alla barn går på förskola. Vi pratade om alla hennes vänner som går på förskolan och om deras mammor och pappor som jobbar. Leia tänkte en stund, sa ett litet "Jaha!" och jag tänkte att vi kanske börjar förstå varandra nu. Då svarar hon: "-Ne, mamma, inte en bra idé jobba! Vi är hemma istället tillsammans!"

Imorgon skall Leia vila där för första gången och jag undrar hur det skall gå, eftersom hon har svårt för det generellt. Men inskolningen är avslutad och istället har vi kortat av hennes dagar till tre timmar tills vidare.

Jag tackar gudarna för att jag valde att skola in henne innan Cornelia skall börja i vinter..

Här om dagen sade jag till mig själv att jag sällan drabbas av katastrofer. Mina problem är inte större än att jag gärna hade velat haft mer tid, mer energi, mer effektivitet, mer pengar, bättre hälsa och mer praktiska ting, likt resten av befolkningen på vår jord. Jag kunde helt enkelt konstatera att mitt liv är ett liv fritt från katastrofer och jag kunde känna mig nöjd över min slutsats.

Nu tänker säkert ni att det är skönt om man inte har större problem i sitt liv än så och kanske till och med någon kan känna igen sig i mina reflektioner. Men om ni vill fortsätta ha ett katastroffritt liv bör ni överväga att inte reflektera över det, för då kommer de! Tänk aldrig, under några som helt omständigheter, att ert liv är katastroflöst!För det som händer då, ja, då startar katastoferna!

Det började med att jag började slå mig överallt och höll på att slå ihjäl mig själv i trappan. Igår höll min äldsta dotter på att drunkna i badhuset och idag, ja, då kom pricken över i:et.

Jag och min äldsta lillasyster bestämde oss för att åka till Ikea, en resa som innebär en längre bilfärd. Vi tog med oss min yngsta dotter och åkte iväg. Halvvägs upptäcker jag att jag glömt bankkortet hemma, men vi beslutar oss att göra ett fönstershopping besök på ikea ändå, men dock med stor besvikelse.

En pall och grytunderlägg fick följa med hem och sedan bar vi av hemåt igen. Cornelia somnar, så jag beslutar att inte ge henne den sista maten hon egentligen skall ha innan kvällssömnen och att hon istället kan få välling när vi kommer hem. Så jag slänger den halvuppätna matburken och kör iväg hemmåt.

Drygt två mil hemifrån, mitt på motorvägen mellan Skogsområdet ingenstans och Landet utan avfarter, upptäcker vi något. Ingen bensin! Panik infinner sig och jag undrar varför i hela friden jag missat att titta på bensinmätaren. Bilen står snart stilla och där står vi. Klockan är 21.00, i väggrenen på motorvägen mitt i skogen, med en sovande bebis som snart vaknar och är hungrig och jag har ingen mat!

Vi börjar ringa efter hjäp. Lättare sagt än gjort dock. Den första hade krockat sin bil och därför fått körförbud. Den andra hade druckit alkohol, likt den tredje och fjärde. Den femte svarade ej, den sjätte hade lånat ut sin bil. Den sjunde äger ingen egen bil men kunde låna en, och åkte iväg till en mack för att tanka i en dunk och åka till vår räddning.

Med dunk i bagageutrymmet får vår sjunde räddare problem och bilen varnar för överhättad motor. Vår räddare tvingas stanna halvvägs till oss och blir stillastående. Denne tvingas själv hitta hjälp och även där hittas alkoholpåverkade och billösa.

Vi tvingas leta vidare och jag ringer en åttonde räddare som inte svarar, nionde inte heller, klockan är nu efter 22.00 på kvällen och min telfon varnar för lågt batteri. Mitt tionde och sista samtal blir min kära granne och jag hinner knappt berätta halva min historia innan hon avbryter mig med ett "Jag kommer! Vart är ni?" , en mening som lät som musik i mina öron. Jag ville gråta av lycka.

Min kära granne kommer som en ängel, med mirakel på dunk och dessutom med välling till min hungriga bebis. Vi har då varit ute i drygt två timmar och det är kolsvart ute och jättekallt. Jag kan inte sluta förbanna mig över min förbannade klantighet, men heller inte sluta tacka min fina granne som hjälpte oss och även vår sjunde räddare som själv blev stående.

Jag skall numera aldrig någonsin mer reflektera över att katastofer aldig händer mig, för det här kan bara vara början...

Idag var jag och Cornelia på babysim för andra gången av åtta i den grupp vi har gått med i. En jättehärlig grupp av glada mammor, pappor och spralliga bebisar.

Första gången var det mest intruduktion och vi fick lära oss alla namn och sjöng några visor i vattnet. Idag fick vi lära oss olika grepp som uppmuntrar bebisarna att vilja simma framåt och röra sig i vattnet. Cornelia sprattlar som en liten fisk. Hon hade också mer självförtroende i vattnet idag än första gången och det är verkligen roligt att se hur hon utvecklar sin vattenvana.

Det är verkligen mysigt att göra detta med Cornelia en dag i veckan, verkligen uppskattat! Ser fram emot varje onsdag numera. Verkligen något alla bebisföräldrar borde testa!

(Tusen tack Anna för hjälpen som barnvakt för Leia idag!)

Igår tittade Cornelia på sin pappa och log. "Bapa!" sa hon med sin mest tydliga röst och vi alla hörde det. Hon skrattade och sa det igen, och igen. Och nu är detta det enda hon gör!

Vissa gånger låter det mest "babababa" men andra gånger mer tydligt "Papa" . Jätteroligt, men hon verkar så glad över detta att hon inte kan sluta och var dessutom var hon tvungen att vakna tre gånger inatt bara för att prata. Men även klockan tre mitt i natten kan ett "Papa!" låta mysigt...




Cornelia nu på morgonen, med morgonfrisyr och allt, övar sina nya språkkunskaper och passar på att vinka lite med..

Lång dag.
Inskolning.
Ledsen Leia.

Glad Cornelia.
Trött mamma.

Jag förstår att det är helt normalt.
Hon har ju varit hemma med mig hela sitt liv.
Jag vet. Men.

Men att behöva vända ryggen till henne när hon skriker mitt namn och att jag flera hundra meter bort fortfarande höra henne gråta var väl inte det roligaste jag gjort i mitt liv. Jag tänkte att hon nog skulle komma på roligare saker efter några minuter, att hon nog hittade något kul och glömde av mig för stund, barn brukar ju göra så. Ledsna först, glada sedan. Men nej.

När jag hämtade Leia grät hon fortfarande och när hon såg mig kastade hon sig från sin förskolelärares famn, sprang mot mig och skrek; "-Mamma! Jag vill åka hem NU!!!"
Hon var alldeles röd i ansiktet och jag kan aldrig minnas att jag sett henne såhär upprörd. Hennes förskolelärare tittade på mig och sa; "- Ja, man kan väl säga att hon varit lite ledsen.."

Jag var borta i drygt en timme och hon hade gråtit sedan dess. Jag valde att bara berömma min dotter och upprepa att hon varit så duktig och stor. Men så fort jag pratar om förskolan nu blir hon upprörd. Tillsammans med personalen bestämde vi att hon skall få ha sina nappar med sig imorgon i hopp om att det skall kännas bättre och jag hoppas verkligen det. Hon har fått välja själv vilka nappar som skall med och imorgon väntas en ny inskolningsdag och en ny lämning...

Idag inleddes vecka 2 i inskolningen. De övriga dagarna har Leia knappt brytt sig om oss när vi varit med henne, men idag var det inte alls roligt när jag skulle lämna henne för första gången. Hon skrek och grät helt hysteriskt och ropade efter mig.

Om 40 min skall jag hämta henne igen och jag hoppas verkligen att hon lugnade sig snabbt och att hon haft roligt medans jag varit borta...

Leia påväg till sin första dag på förskolan

Efter att Leia i fredags drabbades av kräksjuka och jag själv fått någon fruktansvärt elak förkylning, så har vi haft fullt upp här hemma. Även Cornelia har kräkts, men det är ju ganska svårt att veta om en bebis är kräksjuk, eftersom de kan kräkas ändå. Fredagen var helt hemsk och barnen kräktes om varandra överallt och jag Patric fick komma hem från jobbet för att jag var helt slutkörd efter ett par timmar. Fruktansvärt tacksamt att man är två!

Lördagen blev i alla fall betydligt lugnare och vi fick en dag utan spyor, och på eftermiddagen kunde Leia få i sig annat än saftsoppa, smörgåsrån och isglass. Idag verkar hon som vanligt igen, men vi stannar inne för säkerhetens skull och tar nog bara en liten promenad för friska luftens skull.

Mina funderingar är bara om vi skall gå på inskolningen imorgon eller ej. Hoppas att vi alla får en bra, frisk dag idag så är i alla fall våra förutsättningar ganska goda..

Hej min stora tjej!
Idag är du två och ett halvt år precis och likt din tvåårsdag så drabbas du utav kräksjuka! Jag undrar om du har sådan otur bara för att det är fredagen den 13e idag? Hur som helst så vill jag skriva detta brev till dig, om du kanske någon dag vill veta hur det var när du var 2½ år.

Du har blivit en sådan stor tjej! Du springer runt och leker, sjunger, studsar, balanserar, hjälper, bråkar, skrattar, gråter, busar och pratar hela tiden och det är fantastiskt! Du är väldigt modig, ibland lite för modig, och törs det mesta och om vi träffar någon farbror eller dam som vill prata med dig pratar du gärna med dem och berättar om dina kläder, din lillasyster, din pappa och vart vi är påväg. Du tittar alltid på mig och undrar om det är okej att du pratar med de främmande människorna och igår när vi var på promenad och det kom fram en dam till dig när du gick lite längre fram, sprang du jättesnabbt till mig och sa: "Det här är min mamma!". Det fick mig att känna mig trygg över att du faktiskt inte pratar med främmlingar hur som helst.

Du älskar just nu att titta på film och älskar de mesta vi visat dig. Just nu pendlar du mellan Snövit, Fem myror är fler än fyra elefanter, Musse piggs klubbhus, Nalle Puh, Små Einsteins, Händige Manny och Fiffi. Men det växlas snabbt. Du sitter ofta på mattan och ser förväntansfull ut och "Väntar på en sång" som du säger. När det kommer en glad sång så skall det dansas och alla måste vara med! Du hörs där ute hojta "Dansa med oss, Mamma!" och då är jag snabb ut till dig!

Du är även en riktig nappskurk! Du älskar dina nappar högt över allt, men jag vill inte att du skall ha dem på dagarna, så vi lägger dem i skåpet. Men du går och skurkar lillasysters napp om du får tillfälle. Men när jag säger till dig så är du snäll och ger tillbaka. På kvällarna vill du helst ha många nappar, en i munnen och en i var sin hand och på nätterna snurrar du på din napp i sömnen. En riktig nappunge är du!

Du frågar ofta nu vart folk är någonstans hela tiden. "Vart är min pappa?" är första frågan på dagen till exempel och "Vart är min Cornelia?" kan vara nästa. Så fort någon lämnar rummet skall du veta vart de tagit vägen.

På måndag skall du börja i förskolan! Åh, så spännande! Du skall äntligen få använda din väska som du så många gånger packat och du har fått nya tofflor och kläder för att vara redo. Jag tror du kommer stormtrivas!

Du har även pussat på din första kille (ja, förutom pappa och morfar då..). Han bor på vår gata, är 3 ½ år och ni brukar bråka och leka om dagarna. Men trots att ni busar, gråter, bråkar, skrattar och skojjar om vart annat så kommer du ändå hem varje gång och talar om hur mycket du tycker om honom, och det gör jag med! Det är så sött när ni säger hejdå och kramar om varandra och pussas, då smälter din mamma som smör i solsken.

Nu har nu varit utan blöjor i över fyra månader, men för din pappa och mig så känns det som år och dagar sedan vi bytte en blöja på dig. Du är så duktig på att kissa på pottan och nu vill du gärna gå på toaletten också och helst ensam, men jag vill gärna följa med. Ibland om vi är borta och du är inne i din lek så kan du ibland glömma av dig, men det är så sällan att vi inte ens tänker på det.

Din älsklingsfärg är alltid, utan undantag, rosa! Jag tror att du kommer att vara så trött på rosa om ett par år, för du skall verkligen ha det på allt numera.
Din favoritmat är pasta, lax, parika, gurka och korv.
Än har du inget speciellt gosedjur som favorit, du sover bara med dina nappar och i mina försök att lägga en annan vän bredvid dig i sängen så säger du efter en kort stund att de inte får plats, utan att de måste sova på golvet för att det är trångt för dig.

Du tycker om att sova och du tycker om din säng. På kvällarna läser vi en saga och talar om vad vi gjort under dagen och vad vi skall göra dagen efter, det tycker du om! Sedan somnar du i din egen säng, oftast utan några protester alls. Någon gång vill du hellre leka, men du bråkar sällan om det längre stunder. Sedan sover du hela natten, gärna hela morgonen med. Men vi brukar börja dagen runt 7-8 ändå eftersom lillasyster vaknar då.

Nu skall jag fortsätta ta hand om dig och din kräksjuka. Jag hoppas att det går över snart igen.
Älskar dig, min Leia.

Din Mamma.

Jag, för ett år sedan, dagen då jag fick mitt körkort

Efter en inventering av barnens garderober så konstaterade jag att en inhandlig inför skolstarten var fuktansvärt nödvändig.

Jag absolut ÄLSKAR Polarn o. Pyrets vindfleecejackor! De är vind och vatten avstötande och de passar året om. På sommaren har Leia haft sin på kvällarna, på hösten och våren är den verkligen perfekt och på vintern hamnar den under jackorna. Det finns massvis av fleecejackor som ser precis likadana ut från andra märken, men de läcker in och håller inte värmen. För någon vecka sedan började det regna när jag och Leia hade varit på en promenad tillsammans i skogen, vi kom hem helt dyblöta och det droppade om oss som om vi hade badat med kläder på, men Leia var helt torr innanför vindfleecen. Toppenbetyg!
Så nu har även Cornelia fått sin första vindfleece som kommer slitas med kärlek innan hon kan ta över den som Leia just växt ur, för trots 1000-tals tvättar är de precis lika fina som när de var nya.

Nya matchande bommulsmössor fick det bli till dem, två tunikor till Leia inför skolstarten och även nya tofflor till de båda. Så nu kan jag skicka iväg Leia till förskolan med gott samvete och Cornelia saknar nu bara något par jeans och strumpor i garderoben.

Tofflor från Bobux
Kläder från Polarn o. Pyret

Man får verligen ha koll på lilla akrobaten här hemma. Hon reser sig mot allt hon ser, bord, stolar, vagnar, mig ALLT! Det är bara det att hon inte riktigt luskat ur hur man kommer ner till marken än så hon ramlar efter en stund i sina försök att komma ner på golvet. Så jag får slänga mig likt en målvakt efter henne här hemma.

 
Mina toffs-tjejer igår innan nattning