Vi kom in på Tittut fem minuter innan vi skulle vara där. Efter att ha letat efter en parkeringsplats i närmare en timme så var det skönt att komma in eftersom vi nästan börjat tveka på om vi skulle hinna i tid. Vi blir bjudna på kaffe och te medans vi väntar och Leia får till sin förtjusning en mumsig havrekaka.

"-Är det en liten tjej som skall bli storasyster?" frågar en varm röst som presenterar sig för oss. Vänligt men bestämt talar hon om att vi inte tar i hand eftersom det råder svininfluensa i landet, vilket jag blir glatt imponerad över att man tagit risken på allvar.

Leia tittar konstigt när jag får något konstigt kladd över magen och utbrister ett starkt "TITTA!" när det dyker upp en liten filur på den stora plattskärmen. En liten filur som vi får veta har det riktigt bra i magen. Filuren som vi senare får veta är en flicka. En lillasyster.

Barnmorskan var inponerad över de bilder som hon lyckades fånga på vår lilla tjej i magen och hon sade att de var väldigt tydliga mot många andra hon träffat. Hon kunde se att det finns gott om fostervatten att simma i och att moderkakan sitter högt och ser bra ut. Hon väger lite drygt ett kilo nu och barnmorskan trodde att hon kommer väga ungefär lika mycket när hon föds som sin storasyster gjorde när hon föddes, 2660 gram. Inga stora bebisar i min mage, vilket också är fullt naturligt då jag själv inte är särskillt stor.

Med oss hem fick vi skivan som innehåller alla bilder och rörliga videoclips från undersökningen på vår minsta tjej. Ett minne för livet. Helt fantastiskt!