För en kort tid sedan så var jag på en innebandymatch tillsammans med en vän. I en periodpaus så gick jag iväg till den lilla kiosken som fanns i anknytning till hallen för att köpa en dricka. Jag betalar min dricka, tackar kassören och vänder mig om för att gå tillbaka till min vän. Där står då en tjej som ler något mot mig.
"-Är det inte du som är Theodora?!" frågar hon mig och jag blir förvånad som ett rådjur i strålkastarljus.
"-Jag läser din blogg varje dag!" fortsätter hon och jag blir nästan generad.

En märklig känsla att bli igenkänd och otroligt smickrande. Jag tackade tjejen så gott såklart och jag hoppas att hon inte förväxlade min stora förvåning med oförskämdhet, för jag blev verkligen smickrad. Bara en fruktansvärt ovanlig känsla att bli igenkänd.




Ja, det är jag som är Theodora.
Idag i graviditetsvecka 34+0 med lillasyster.

Sex veckor innan min dotter föddes 2008 så stod jag och min sambo och kollade på fyrverkerier med henne rullandes i magen. Jag minns hur jag lade handen på magen och funderade över om hon kanske blev rädd för alla smällar eller om hon blev glad av dem. Ja, så glad att hon inte kunde låta bli att skutta lite där inne.
Idag, nästan två år senare, när min dotter helt plötsligt växt till en sprallig liten tjej så kan jag konstatera att hon förmodligen var glad där inne i magen, den där dagen då jag och min sambo såg de stora fyrverkerierna.

Vi packade idag in oss i bilen för att åka och fyrverkerifira, första advent i all ära. Jag pratade under dagen med vår dotter om vad vi skulle hitta på och berättade vad ett fyrverkeri var för något, eftersom hon lyckats sova under alla fyrverkerier som visats de senaste två åren. Vi packade med oss hennes hörsleskydd i skötväskan för att skydda hennes små öron, men också för att hon möjligtvis skulle kunna känna obehag av de höga ljuden. Trodde den oroliga mamman i alla fall.

När vi stod där och såg hur fyrverkerierna färgade himlen i alla regnbågens färger stod många barn runt om oss som på sina föräldrars axlar grät av rädsla för allt smällande. Jag trodde att min dotter skulle vara en utav dem, men istället skuttade hon så gott hon kunde i sin lilla rumpa i sin vagn och lyckligt hojtade, om och om igen; "-Titta! Titta! Pang-pang!" och skattade högt. Hörselskydden ville hon minsann inte alls ha. 

Jag lade handen på magen och kände hur lillasyster sparkade till lite grann. Precis som den där dagen för två år sedan så undrade jag om hon blev rädd för allt oväsen eller om hon blev glad, samtidigt som jag inte kunde låta bli att tänka att det är precis sex veckor kvar till lillasysters beräknade födelsedatum.

Mitt emellan putsning av fönster och moppning av golv blev det även inköp av en mini-sulky till Leia. Hon blev helt tossigt glad över en ny vagn och körde runt den här hemma fram och tillbaka i en lika lång evighet som det tog för oss att städa färdigt.

Vi ser nu fram emot att ha lite mer utrymme över i bilen, då den här sulkyn skall vara minst på marknaden när den är ihopfälld. Dessutom kan man förvandla den så man kan ha babyskyddet i den, perfekt för exempelvis en liten lillasyster under snabba ärenden..

Imorgon är det första advent! Högtiden i ära skall adventsakerna fram, men innan dess väntar en behövlig julstädning. Dottern vaknade och hörde mitt och sambons samtal om storstädning och hojtade; "-Ja!! Städa!" sen sprang hon och hällde ut alla leksaker ur lådorna över hela golvet. Tror hon missuppfattat det där med städningen..

Leia sjunger "Du dacka de do da edasnys!" eller också känd för "Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys" från OLWs chipsreklam som sätter sig på huvudet varje vecka.

Hej Snö! Vart är du? Du lyser med din frånvaro och jag börjar bli trött på din kusin Ösregn nu. Tag med din kompis Kylan och pallra dig hit, för nu är jag laddad med snöskor!

Mina stickade stövlar, fodrade med fluffig fårull och fleece hittar ni HÄR!

Sedan jag blev gravid med min dotters lillasyster så blir jag ständigt påmind om saker som jag upplevde och kände när jag väntade barn senast. Saker som jag faktiskt glömt av och saker som jag förmodligen aldrig hade tänkt på om jag inte blev gravid igen.

Under gårdagens profylaxkurs så talade vi om de olika faser som barnet och mamman går igenom vid en förlossning. Vår barnmorska, som även håller i denna kurs, började tala om att vissa kvinnor ibland upplever en större smärta i ryggslutet än på andra ställen under sin förlossning. "-Ja, just det!" tänkte jag då för mig själv och kunde minnas att jag faktiskt inte kunde belasta min rygg alls under min förlossning med min dotter. Jag låg i fosterställning på sidan medans min sambo masserade och värmde min rygg med varma handukar. En detalj som jag faktiskt hade glömt av.

Idag när jag och min lilla familj beslutade oss för att ha en mysig shoppingrunda på stan, med utelunch och hela paketet, så slog det mig att jag faktiskt inte haft en sådan runda på väldigt länge. Efter halva rundan och framförallt är jag kom hem från den, så blev jag påmind om varför jag inte gjort det och kan åter igen tänka "-Ja, just det!". Mina ben värker obeskrivligt och då finner jag inte ens ord för hur min rygg känns.

Ja, just det, att gå höggravid på stan en hel dag var ju ingen höjdare..

Packar nu skötväskan full med roliga saker och massor av mellanmål för att kunna underhålla en liten tjej i vagnen en stund -Jag behöver handla till följd av vår defekta tvättmaskin! (ja, jag skyller fortfarande på tvättmaskinen!)

Kanske även kan hitta någon utav de sista julklapparna. Ja, du hörde rätt; SISTA julklapparna! För första gången någonsin börjar jag bli klar med julklappsinköpen innan ens December startat. Jag är annars en riktig handla-dagen-innan-shoppare.

Frågan är vad jag skall köpa till min sambo iår?
Vad har ni för julklappstips?

Imorgon startar den förlossningsförberenade profyaxkurs som jag och sambon skall deltaga i, något som vi inte hann med när vi fick vår dotter för två år sedan. Kursen skall hållas vid tre tillfällen, under tre onsdagar, framöver och jag är väldigt förväntansfull och nyfiken på innehållet. Jag hoppas att även jag som fött barn tidigare kan känna det givande inför lillasysters förlossning.

Mental förberedelse inför lillasysters förlossning är kanske inget som jag direkt tagit mig tiden till på samma sätt som när jag var gravid förra gången. Jag hoppas att profylaxkursen skall hjälpa mig att förbereda mitt mentala sinne något, det skall även bli jättetrevligt att göra något tillsammans med min sambo -Bara vi.

Har du gått på profylax?
Tyckte du det var givande för dig?

Hej min lilla tjej!
Herregud vad tiden går fort! Jag hänger ju inte med alls! Skulle du komma ut i samma tid som din storasyster gjorde när hon bodde i magen, så skulle det bara vara lite drygt fyra veckor kvar. Fyra små pytteveckor. Men jag tror du kommer stanna i magen längre än vad hon gjorde. Du är fortfarande så rörlig i magen och verkar trivas bra, och jag tvivs bra med att ha dig där så det är ju perfekt.

Igår trodde jag att du faktiskt lagt dig till rätta, då det kändes som om du låg mycket längre ner än vanligt och var inte lika livlig som du brukar. Men det varade inte länge och snart var du livligare än någonsin och var uppe och nästan spelade musik på insidan av mina reben. Det var därför du kanske hörde mig säga "aj aj aj" hela tiden.

Idag kom din tavla hem som jag och pappa beställde. Det är bilden på dig från ultraljudet. Tavlan blev jättefin och du hänger nu så vackert i hallen så vi kan se dig varje dag.

Vi har även kommit på två stycken fina namn som kanske kan passa dig. Det är ju dock så att man inte vet säkert vad barn i magen skall heta för än de kommer ut, så vi bestämmer ingenting för än du kommer till oss. Men vi har två potensiella, men hemliga, namn som vi håller hårt i. Ingen skall få veta för än du kommer. Det är min och din pappas egna hemlis.

Många kramar
Mamma

Min syster Melissa tipsade mig för en tid sedan om ett utav hennes favoritmärken på barnkläder, nämligen svenska märket Lipfish. De gör jättefina baby- och barnkläder i glada färger och söta djur som har fötter, armar, hår med mera, som står ut från plagget.

På Nelly hittade jag en del utav Lipfish barnsortiment och blev genast förtjust i en rosa tunika med en zebra på, som självklart beställdes till Leia. Lyckligt har hon idag sprungit runt och klappat sin zebra på magen hela dagen, -En succé helt enkelt!

Zebratunikan och velourbyxan från Lipfish hittar du här!

Hur mycket regn kan det finnas i molnen egentligen? När tar det slut? Man vill ju knappt gå ut när det är såhär grått och tråkigt ute på dagarna och sen blir det mörkt redan vid fyra på eftermiddagarna. Dagarna är grå och tråkiga och bara försvinner.

Den senaste tiden har jag inväntat brevbäraren i hopp om att något uppiggande skall komma på posten. Som en pokerspelare har jag suttit och väntat på bra kort. Idag fick jag jackpot! Dagen blev helt plötsligt lite piggare..

Det bästa med att handla på internet är att om de har lång leveranstid,
 så hinner man glömma av vad man beställt.. spännande!

Dottern har under morgonen lekt med pappas plånbok.
Pappan frågar:  -Leia?! Vart är pappas körkort?
Dottern vänder upp sina små händer, tittar på dem och svarar: -Vart är kokot?
Pappan upprepar: -Leia, vart har pappas körkort tagit vägen? Det låg ju i plånboken?
Dottern tar upp sina händer igen, och svarar: -Botta! Inga kokot. Kokot botta!

Det är något fel på min tvättmaskin -Mina kläder krymper! Ja.. nåt är det som busar med mig i alla fall..

Du brukade alltid tacka för att vi kunde komma.
Jag svarade alltid att det var jag som var glad över att vi fick komma.
Du var alltid så tacksam.

Jag är verkligen glad för de gånger jag fick komma.
De gånger jag fick träffa dig.
De historier du kunde berätta om för mig när Patric var liten.

På min födelsedag om två veckor begravs du.
Hade du kunnat så hade du sagt att du är glad över att vi kommer.
Jag skulle då svara att jag är glad över att vi får komma.
Som alla de andra gångerna.

Hemma hos oss brinner nu ljus för dig.

Hemma hos oss brinner nu ljus för min
sambos farfar som igår avled av sin sjukdom.

Fyra utav de många bilder vi fick efter ultraljudet i vecka 27+4,
idag är lillasyster i magen nästan fem veckor äldre (och större..).
Den översta bilden till vänster skall nu bli canvastavla.


Vill du beställa en canvastavla med din bild?
Ange rabattkoden; Baby904 hos http://extrafilm.se så får du 10% rabatt!

När jag senast var på besök hos mina föräldrar i Gamla staden långt borta, så hade jag med mig en liten present till dem, eftersom vi skulle bo hos dem i ett par dagar. Jag gav dem en burk honung från en gård som finns precis här där vi bor. Jag är en kräsen honungsälskare och den här kravmärkta honungen är av finaste sort och smakar helt ljuvligt, så därför tyckte jag det var en fin och personlig liten present när vi kom på besök. Det tyckte nog min kära mamma med, eftersom hon lät den stå fint på köksbänken på hedersplats.

Min pappa, som även han gillar honung, ringde mig igår och frågade just kring den här honungen. Han sade att den var jättegod och precis sådär söt den ska vara och jag instämde innan han fortsatte;
"-Ja, jag gick till din mamma för att berätta att den var så god, men innan jag hann säga något så sade hon att hon tänkte att hon skulle spara burken till jul eftersom den var så fin."

Jag kunde bara skratta åt min far, den typiska mannen som lik min egen man här hemma, öppnar skafferiet och tänker; "Mmm något extra gott, det äter vi upp!" medans min mor, den typiska kvinnan lik mig själv, tänker; "Mmm något extra gott, det sparar vi till ett extra fint tillfälle!".

Min kära pappa frågade sedan i andra änden av luren med sin försiktigaste röst; "-Ja, så jag undrar... var den väldigt dyr?" och jag skrattade lite till och svarade; "-Nej, pappa, inte alls. Vilken tur att jag kommer innan jul, då tar jag med mig en burk till!"

Inför mitt nästa besök i Gamla staden långt borta blir det nog inköp av två nya burkar, en till mina föräldrar och en till jul.

Jag fick för en tid sedan en fråga av en nära vän. Vi pratade om hur det är att bo långt borta, att sakna sina vänner och om att ändra sina rutiner och vardagssysslor.
"- Men hur fungerar ert förhållande egentligen när ni aldrig har egen tid så att säga? Eftersom ni aldrig är barnlediga?" frågade min vän.

Min vän hade rätt, vi är aldrig barnlediga. Men med närmare eftertanke så är det heller ingenting som jag spekulerat särskillt mycket i då jag trivs bra med att inte vara det. Man får hitta andra sätt att ta vara på varandra i vardagen och när man väl upptäckt dem så är de nästan mysigare än en barnfri biokväll.


 

Igår väcktes jag efter en lång sovmorgon av min hemlighetsfulle sambo och en bukett rosa rosor. På nedervåningen väntade nybakat bröd och te. På kvällen när vår dotter somnat hade vi en mysig lördagskväll i soffan, bara vi.

Även om vår dotter sover på övervåningen och under hela våra dagar finns med, hittar vi ändå tid för varandra.

Sedan vi fick veta att det var en flicka i magen har vi hållit lite utkik efter fina flicknamn till Leias blivande lillasyster.
Det är verkligen jättesvårt med namn. Jättekul, men jättesvårt. Ett namn som vid en stund verkar perfekt. är i nästa stund bara helt fel! Jag kan undra vad jag egentligen tänkte på när jag tyckte ett visst namn verkade så bra och på samma sätt kan ett namn som kändes helt fel, inte låta så dumt längre alls. Men så ångrar man sig eller så visar det sig att det finns något kusinbarn eller annan i vårt umgänge som heter just det där fina namnet.

Ska det vara såhär svårt?

Ibland är visst vissa saker så goda att man inte vill sluta äta dem trots att det är slut...

Du rör dig nästan mer än någonsin nu och det är bra! För jag tror du har träningspass där inne vilket gör dig stark och att vara stark är något som är jättebra när man föds. Igår när vi var hos vår barnmorska så berättade hon att du växt massor den senaste tiden så du måste haft riktigt effektiva träningspass där inne i magen! Men jag hoppas att du inte glömmer av att vila med.

För ett par dagar sedan när jag var hemma så sparkade du och vred dig på ett vis du aldrig gjort förr. Du kom åt någon nerv eller något som utgjorde någon sorts strålning ner mot mitt ryggslut och i bäckenbotten. Det var en känsla som jag bara känt en gång tidigare och det var dagen då din storasyster föddes. Det var precis den där känslan och jag kände verkligen igen den så väl och helt plötsligt blev jag orolig. Jag blev orolig för att du skulle födas på en gång.

Senare samma dag när jag satt vid datorn så läste jag om en mamma som fött en son i graviditetsvecka 34. Förlossningen hade gått helt normalt och bebisen hade endast fått stanna på BB med sin mamma en extra tid för observation. Barnet hade inte fått några som helst men och mådde precis som alla andra barn. Dessutom fick jag veta att av alla barn som föds mellan graviditetsvecka 33 och 37 så överlever 99% av dessa barn.

Jag insåg då att med 99% säkerhet så kommer du att få stanna hos mig, vare sig du föds nu eller sedan. Den kritiska tiden är över. Du kommer komma till mig och jag behöver inte vara rädd för den där ytte-pytte-procenten. Jag kan inte ägna såhär mycket tid till att vara rädd för den där.

Jag kom även på att dina första kläder som jag och din pappa så speciellt valt ut och beställt åt dig, ligger med sina lappar i en förpackning. Sängen som jag så gärna vill lägga dig i är fylld av gosedjur. Du har inget eget täcke. Ingen kudde. Jag har inte vågat, velat, ta tag i de sakerna för att jag varit rädd för att jag skall behöva packa ihop dem. Om jag tvättar dina kläder och tar bort lapparna, om jag köper ett nytt täcke och kudde, om jag tvättar allt, tar bort gosedjuren ur spjälsängen, ställer om den till det högsta läget så som bebisar skall ha det och bäddar din säng -Kommer jag då få packa ihop allt igen och ångra att jag tog det steget? Steget över rädslan för att förlora dig.

Idag tog din mamma steget över rädslan.

Dina nya kläder, mössor, bodys, byxor,
 ditt nya bäddset och den kabelstickade overallen
 som din storasyster hade när hon kom hem från BB
är nu nytvättade och framtagna. Spjälsängen är bäddad.
Allt bara för dig.

(Samtliga produkter är från underbara Lundmyr of Sweden)

I måndags så åkte jag och min lilla familj på vaccinjakt för att få vaccinera oss mot den nya influensan. Det tog sin lilla tid och vi fick köra runt en liten runda men det var det värt.

Jag var en tid rädd för olika biverkningar, både för mig och för lillasyster i magen. Jag kunde fråga mig vad vaccinationen egentligen hade för effekter, med tanke på hur mycket tidningar och media skriver. Ja, och effekter skulle den få på mig. Första dagen efter vaccinationen fick jag en hemsk muskelvärk i min arm. Det gick sedan över och that´s it.

Eller kanske inte riktigt. Det finns andra effekter av min vaccination som man kanske inte märker av lika väl. Som att jag skyddar andra och hjälper till att stoppa smittspridningen. Så jag skulle vilja säga att effekten av min vaccination var enorm och då syftar jag inte på muskelvärken i armen.
 

Om du vill,har eller ska vaccinera dig hittar du information som är bra att veta på http://nejtillsvininfluensan.se
Där kan du hitta läkarnas rekomendationer och välja ditt län för lokalt info.
Där kan du även klicka hem "nej till svininfluensan"-knappen som du kan sätta på din blogg!

När man som småbarnsfamilj bor långt ifrån sina vänner och släktingar, så kan det ibland vara svårt att få ihop allt. Om man exempelvis väntar syskon till sina barn och vill kunna uppleva förlossningen tillsammans så kan det ju vara bra med en barnvakt som man kan ringa när det inte går ihop. Men om mormor, morfar, farmor och de andra bor 50 mil bort vad finns då för alternativ?

Om man inte har någon som kan hjälpa till med storasyskonen när förlossningen av småsyskon står utanför dörren, vad gör man då? När man som mamma och pappa önskar en romantisk middag eller en bio på stan, vad gör man då? När pappan måste till en plats, mamman till en annan och barnet har ett annat behov, vad gör man då?
Jo, det kan jag svara på! Det blir helt enkelt inga middagar, inga biobesök, saker får ställas in och vad det gäller småsyskons födelse så får mamman helt enkelt åka och föda själv för att sedan ringa till pappan och tala om hur det gått och välkomna den lilla familjen på besök. Men vissa uppoffringar är okej och ingenting som jag egentligen lider av. Man anpassar sig och hittar andra tillfällen för varandra, och bio och middagar blir inte livsnödvändiga. Men när jag föreställer mig att gå in genom förlossningsdörrarna ensam så börjar jag undra hur mycket jag vill offra egentligen.

Är det helt enkelt dags att anställa en barnvakt?

Läs Dagens Nyheters artikel om att anställa barnpassning HÄR!
Billigaste företaget enligt DN hittar ni HÄR!

Har fått en del frågor bland mina kommentarer den senaste tiden. Därför samlar jag några av dem nu och besvarar dem. Har du något som du vill fråga mig så är du mer än välkommen att fråga du med!



Vad gör du nu när du pluggat klart?
Jag passar nu på att njuta av den sista tiden som gravid och är föräldraledig med min dotter. När jag väntade min dotter för två år sedan så jobbade jag en del och sov resten, så den här gången vill jag ta vara på tiden och hinna med allt det där jag inte hann med sist. Jag och min sambo skall exempelvis gå på profylaxkurs i slutet av månaden. 

Har endast du varit föräldraledig med er dotter eller har din sambo också tagit ut föräldraledigt någon gång? 
Jag var föräldraledig de fyra första månaderna ungefär när min dotter föddes och sedan så hoppade jag på min utbildning igen och hade turen att kunna lägga den på distans. På så sätt kunde jag vara hemma med min dotter samtidigt. Det var tufft, men idag är jag stolt över att ha gjort det. Min sambo tog fyra månaders föräldraledigt när vår dotter var åtta månader och sedan hon fyllde ett år har hon varit hemma med mig.

Hur skall ni fördela föräldraledigheten den här gången med lillasyster?
Min sambo är en hemmapappa rakt igenom och vill gärna vara hemma med barnen. Den första tiden dock vill jag spendera med lillasyster i magen för att kunna återhämta mig efter förlossningen och komma in i den nya familjen. Med de sparade föräldradagarna för vår dotter hoppas vi även kunna vara hemma båda två lite längre än de tio dagarna som man vanligtvis har tillsammans efter födseln, det känns viktigt att vi alla får komma in i den nya familjen.
Samtidigt så längtar jag till att få komma ut i arbetslivet eftersom jag inte jobbat på nästan två år. Jag känner verkligen att jag har mycket att ge, men prioriterar familjen. Ett jobb på halvtid skulle vara trevligt på vårkanten om allt fungerar bra hemma. Men framtiden är svår att förutspå.

Hur gamla är dina föräldrar, de såg så unga ut på bilderna från din examen?
Jag hörde en äldre kvinna få denna fråga på Ica här om dagen och hon svarade då; "-Jag är fyra barn, fem barnbarn och två barnbarnsbarn gammal!" så jag skulle vilja citera henne och då svara att mina föräldrar är sex barn och fyra (snart fem) barnbarn gamla.

Du är 22 år, har en examen, snart två barn, äger en bil och bor i radhus. När skall du gifta dig då?
Det är en ekonomisk fråga tyvärr. Andra saker prioriteras just nu men vi brukar köpa en trisslott i veckan ungefär och hålla tummarna.. ha ha.

Hur många ord kan din dotter?
Oj! Ehh.. hundra? Nej, jag vet faktiskt inte. Mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, hej, hejdå, pussas, kram, hund, kanin, anka, får, gris, tiger,ko, katt, fågel, krokodil, docka, strumpor, byxor, tröja, skor, mössa, vantar, hatt, jacka, halsband, huvud, öra, näsa, mun, haka,kind, rumpa, skägg, arm, hand, ben, mage,navel, fingrar, knä, naglar,hår, borste, smink, bada, plaska, schampo, tvål, tvätta, pottan, duscha, blöja, hungrig, äpple, lingon, apelsin, banan, päron, köttbullar, pasta, morot, kex, smörgås, glass, flingor, russin, kaka, bullar, fisk, sås, dipp, kyckling, haklapp, gaffel, sked, flaska, glas, tallrik, stol, Iggel Piggel, Makka Pakka, Tombliboo, Upsy Daisy, pontipin, bil, barbapappa, pippi, rorry racerbil, bälte, tuta, bok, film, bebis, täcke, kudde, napp, ljus, lampa, stänga, dörr, fönster, hus, båt, stjärnor, låda, ute, regnar,trappa, gunga, kratta, spade, nalle, blomma, boll,nycklar,filt, vagn, sova, gosa, ont, mjukt, tungt, lång, liten, sitta, stå, springa, gå.. Oj, vad många det blev. Aldrig skrivit ner dem så förut, intressant

Hur fick er dotter sitt namn?
Vi hade många olika förslag med hade Leia och Leonora som favoritnamn. Efter förlossningen bestämde vi oss för att hon skulle heta Leia. Jag tänker på prinsessan Leia i Star Wars och minns hur min pappa och lillebror brukade kolla på dessa filmer dygnet runt praktiskt taget när jag var mindre. Jag får fina och glada känslor av det namnet precis som hon gav mig när hon kom till oss så därför är det ett perfekt namn!

Kommer du att åka till Stockholm på "Årets Mama" på söndag?
Jag vill gärna åka och spanar nu in vilka som kan tänka i samma bana som jag, då jag gärna inte åker ensam. Men det finns en stor sannolikhet att jag åker dit.

De kom hem i min brevlåda, enkelt och smidigt och i rätt storlek. När jag packade upp dem och höll upp dem framför mig så suckade jag till något. Jag sa till min sambo att de tyvärr nog är för stora. De såg ut att vara minst en, eller kanske till och med två, storlekar större i jämförelse med de andra byxor som jag äger, men tänkte att chinos faktiskt får sitta lite löst. Men det är inte klokt hur fel man kan ha!

Jag provande dem på en gång i köket och blev något förvånad när jag fick hoppa lite lätt för att få på mig dem. De är närmare för små än för stora, men sitter ändå bra. Denna modell är från polarrn o. pyret och har en låg mudd längst midjan istället för de där som går över hela magen. Jag kan tänka mig att detta är drömmen i början av graviditeten eftersom mudden formas verkligen jättebra över ryggslutet, runt midjan (gör mina "kärlekshandtag" näst intill osynliga) och sedan formas bekvämt under magen. Men min mage som nu sjunkit ner så knuffas mudden nedåt sakta men säkert, och därmed byxorna, så jag får dra upp dem med jämna mellanrum. Men eftersom att det är chinos så blir det helt okej om de pösar sig något, så stör det mig knappt och det blir ändå bra. Jag hade brytt mig mer om det var jeans som skall sitta åt, för då är det varken bekvämt eller vackert när de halkar ner.

Kan även tänka mig att jag kan praktiskt taget bo i dessa byxor tiden efter förlossningen då ena delen av garderoben kommer vara uttöjd och andra delen för liten (minns hur jag förra gången stod förbannad över att ingenting satt bra..).

Så chinos med låg mudd från polarn o. pyet får toppbetyg med sin mjuka och bekväma kvalitet och trots att de halkar något så vägs det upp av att jag kommer kunna ha dem även efter förlossningen!

 
Ett tag var även jag skeptisk.
Om jag blir sjuk eller får andra biverkningar av dagens vaccination återstår att se..
fortsättningen följer..

Många län har infört endast drop-in för vaccinering av den nya influensan, där mitt län är ett utav dem. Så om man försöker ringa så är det ingen som svarar i telefonen på vaccinationställena och man kan inte boka någon tid någonstans, utan man får helt åka iväg och hoppas på att man kan få komma in (köerna är hysteriska!).

Så får man inte influensan innan, så lär man ju få det i köerna istället, men jag och min sambo åker nu iväg på en liten turné, en vaccinturné. Så får vi se om det överhuvudtaget finns några doser kvar. Håll tummarna!

Moa Allansson, med bloggen spiderchick.

Sonja Abrahamsson, med bloggen burriburr.

Towe Paqualin, med bloggen cpmamman.

Madlen Sandström, med bloggen Mitt liv som Madlen.

Teres Mohlin, med bloggen Mina bestyr.


Vem som vinner blir offentligt först den 15 november, då Årets mamma-bloggare koras på Berns Salonger tillsammans med Årets mama, Årets papa, Årets barnklädesdesigner, Årets bäst klädda mama, Årets mama-inspiratör, Årets power-mama samt Årets mama-hjälte.

Jag måste ju säga att jag blev orerhört sugen på att åka på en liten dagstur till Stockholm och kika in vem som vinner, hejja lite på Towe "Cp-mamman" som är lite av en favorit hos mig, mingla lite med andra bloggare och spana in modevisningen där några "kändis-mammor" skulle deltaga. Iår kan man faktiskt köpa biljetter på Ticnet till denna trevliga söndagstillställning för 325;- och då ingår självklart också Afternoon-tea och välfyllda goodiebags.



Någon som också funderar på att åka på "Årets mama 2009" ?
Läs mer om eventet HÄR!

När ett barn föds händer det mycket i barnens nya värld. Det sägs vara livets största ansträngning att födas och att det kan ta flera månader att återhämta sig efter att ha föds. Från att ha varit i en trygg, varm miljö nära mamma väntar nu en enorm värld utanför i en helt annan miljö med helt andra förutsättningar. Man skall lära sig äta på ett nytt sätt och magen skall vänja sig vid den nya maten, något som även det är ansträngande för en liten kropp.

Under denna tid, livets största ansträngning, så är behovet av mamma och/eller pappa livsviktigt. Vissa forskare menar på att närhet är en livsavgörande faktor så här tidigt i livet och exempelvis apungar väljer alltid sin mammas famn framför föda om de två står i var sin ände av ett rum.

Därför blir jag så ledsen när jag hör om nyblivna mostrar, farbröder, mormödrar, farfäder och andra närstående till ett nyfött barn som inte kan respektera barnen under denna tid. Det skall hållas, pussas och mysas, kalla mig gärna bitter, men jag tycker att den första tiden är föräldrarnas tid med barnet eftersom att barnen inte är i behov av någon annan än sin mamma och pappa. Släktingarnas behov är, enligt min mening, ett helt orrelevant behov då jag sätter barnens behov i prioritering

När föräldrar sätts i något slags rum av släktingarnas förväntningar på att träffas, de vill hålla, de vill lukta och de vill byta blöjor så blir jag ledsen för om man som mamma eller pappa vill ha denna "hjälp" så lovar jag att man inte drar sig från att be om den! När man orkar och vill ha besök som nybliven förälder så tar man eget initiativ till detta och man vill inte ha släktingarna ringandes på telefonen och bankandes på dörren.

Jag har en väninna som nyligen fick barn och som tackade mig för att jag inte hade varit en av dem som deltagit i någon slags telefontrakasseri till henne den första tiden. Hon berättade att hon såg fram emot lite extra att träffa mig och min familj eftersom vi var dem som inte satte höga förväntningar på dem. Jag förstår min vän i detta resonemang då de som tjatar om när man skall ses inte direkt blir trevliga människor att träffa och att det är nog skönare att träffa dem som inte är hysteriska kring ens barn.

Så snälla, snälla alla mor- och farföräldrar och andra släktingar där ute till nyfödda barn; Vänta en liten stund! Er tid kommer med åren och det kommer finnas mycket tid för fina stunder tillsammans! Ge föräldrarna den här tiden som ni hade med ERA barn och snälla, snälla, ni måste inte hålla i dem, lukta på dem och mysa med dem om inte det är så att föräldrarna har bett om denna avlastning, för den närheten ger mamman och pappan. Det är deras jobb. Ert jobb är att vara den knasiga, den busiga, den som lagar den extra goda maten, bakar de extra goda bullarna och hittar på de extra spännande sakerna. Ni är den som anordnar busiga påskäggsjakter, bjuder på glass i parken på sommaren, har den fina sommarstugan, ger en klubba trots att det inte är lördag och berättar roliga historier om när mamma och pappa var små. Ni är en bonus för barnen som de kommer att älska ändå!

För ett par veckor sedan så var jag på min väns sons dop tillsammans med min sambo och vår dotter. Under dop gudstjänsten så arbetade både jag och min sambo för att underhålla vår lilla tjej som gärna ville springa iväg och göra något annat.

Vackra dikter som lästes upp, psalmer och bibeltexter citerades. Vid bänkraderna satt familjen, syskonen, kusiner, svärmödrar och vänner samlade och lyssnade och tog in det som sades.

Mitt under en bön så hörs ett högt och tydligt ljud komma från min dotter och hon tittar förvånat på mig.
"-PRUTTA!! RUMPAN!" nästan skriker hon i kyrkan och några på raden framför vänder sig om.
"-PAPPA PRUTTA!" skrattar hon och jag försöker hålla mig för skratt över att hon skyller på sin pappa, något som jag aldrig hört henne göra tidigare.
"-Pappa pruttar!" upprepar hon sig lite extra högt och vi kan bara inte låta bli att skratta åt vår knasiga dotter i kyrkan.

När min dotter föddes 2008 så fick hon mycket fina saker från nära och kära. Jag minns dem allihopa mycket väl men jag minns en lite extra. Jag minns den så väl för att det inte var något rosa, det var inga Hello Kitty eller prinsessor -Det var en blå bil. En mjuk, blå bil från Rubbabu. Den var från vår kära Tant Viktoria.

När de första tänderna var på väg så smakade hjulen riktigt gott och blev sedan en riktigt rolig leksak när hon insåg att den kunde rulla med. Av alla leksaker så var denna bil den roligaste. Från när hon lärde sig fästa blicken vid den, tills den nu medverkar i rally här hemma dagligen.

Nu har även den blå bilen fått en vän -En röd Rubbabu ferrari!

Rubbabu bilarna finns hos återförsäljare över hela landet 
Några av dem; STOCKHOME , Fridolina , Leklyckan

Ja, jeansen har varit bojkottade hos mig sedan min förra graviditet med Leia och har inte vågat sig tillbaka hit. Jag tror jag skrämmde dem när jag skrek på dem för att de krypt med min graviditet. Leggins och strumpbyxor har varit en bästis och jeanslegginsen hade sig en trip här hemma ett tag. De åkte dock in på en hylla i garderoben när magen sakta, men säkert, knuffade dem nedåt och gav mig sånt där snyggt och charmerande häng mellan benen.

De fina tunikorna däremot, som man tidigare kunnat ha till sina kära strumpbyxor och leggins, börjar istället vandra uppåt och liknar nu mera tröjor! Och då skulle det ju vara bra om man hade ett par snygga jeans att matcha dessa med, men de gravidbyxor som finns på marknaden måste ju tydligen vara antingen fula och bekväma eller snygga och obekväma så jag lade helt enkelt ner den idén.

Idag har lösningen beställds och kommer hem praktiskt i brevlådan inom ett par dagar. -Chinos! Och inte vilka chinos som helst, utan mammachinos! Plats för mage, inte taght och obekvämt runt benen och samtidigt mycket snyggt!

Så härmed bojkottar jag obekväma jeans och gör mycket plats för chinos!