Imorgon gäller det, 10:45 så skall jag köra upp. Mitt första försök som också kan bli mitt sista försök. Jag försöker hålla nerverna i behåll och låta bli att tänka på hur stort det skulle vara om jag verkligen klarar det imorgon. Vad jag skulle göra och hur jag skulle reagera.

Jag började oroa mig för säkerhetskontrollen. Det kan ju vara så simpelt att man skall ställa in stolen till att man skall kolla alla däck, bromsar, lampor, vätskor och föreslå lösningar om problem skulle uppstå. Jag har gått igenom det hundra gånger nu men funderar ändå kring den attans säkerhetskontrollen.

Sen började jag fundera över säkerhet i allmänhet. Hela uppkörningen handlar ju egentligen om att jag skall bli godkänd som säker i trafiken. En vanlig kommentar bland människor har de senaste dagarna varit; "Har du tur så är det över på 10 minuter och du bara fått köra runt lite snabbt! Då blir du inte underkänd!" men jag har en annan synvinkel.

Skulle jag bli underkänd på min uppkörning så kan jag tacka Vägverkets kontrollant för att inte skickat ut mig i trafiken, för är jag inte säker i trafiken vill jag ju heller inte köra bil. Jag vill inte utsätta min familj eller vänner som kan åka med mig för fara i trafiken där allt för många dör varje år. Då är ett underkännande väldigt litet i jämnförelse med att någon skulle dö i min bil.