När jag och min dotter nu i dagarna var och hälsade på i vår Gamla stad långt borta så gjorde jag ett inköp. Kanske inte det mest ekonomiska köp jag gjort i mitt liv men ett utav de bättre. Enligt mig. Dock vet jag inte riktigt om min sambo skule hålla med på den sista punkten.

Min fundering blev,när jag vandrade ut ur butiken, hur jag skulle förklara detta när jag kom hem då jag lovat att inte spendera våra pengar runt om mig. Jag kom snabbt på att det hade jag ju inte gjort, för just det här köpet är fruktansvärt nödvändigt enligt min mening, men problemet blev väl vara att han inte riktigt skulle hålla med mig.

Tankar av förklaringar började snabbt att rulla genom huvudet och lagom till hemfärden hade jag ganska så många på lager. Jag var laddad inför mötet med min sambo men jag insåg snart att mina förklaringar nog inte var riktigt hållbara. "Jag behöver en kompis i Nya staden långt borta!" och "dina innebandyklubbor kostar ibland mycket mer!" kändes plötsligt fruktansvärt dåliga så när jag stod där framför honom så släppte jag alla kommentarer och bara berättade rakt upp-o-ner och var beredd på en predikan och att bli tvingad att gå tillbaka till butiken med kvitto och lämna tillbaka min nyfunne vän. Men inte.

"-Du är värd vad som helst älskling!" blev hans svar med en varm kram och jag stod målös. Man kanske har en fin man här hemma ändå trots allt..