Under gårdagens besök på Liseberg skulle det självklart spelas. Jag brukar vinna de där små sakerna rätt ofta ändå och min sambo vinner aldrig. Jag minns speciellt ett år då han gav sig på basketbollarna i jakten på ett stort Lejon, efter närmare 200 bortspelade kronor blev han bortknuffad av sin lillasyster som "skulle visa honom hur man gjorde" . Hon vann sedan 2 stycken på tre försök om jag inte minns fel.

Så när min sambo nu ville spela så ställde jag mig några meter bort och busade med Leia, jag menar, det är ju inte så spännande att se honom förlora om och om igen. Varje år. Men bara några sekunder från att han hade gått kom han tillbaka och jag var förvånad över att han hade gett upp så snabbt denna gång, tills jag såg den stora Dumle-vinsten.

Jag har nog inte sett honom så stolt för än..

..Han två minuter senare kom med en stor mjukisanka som var årets filur borta vid de kända basketbollarna, som vi så många år i rad stått vid allt för länge. Hoppandes kom han och berättade att han klarade det på första försöket. Jag tror det var valuta för alla de år vi stått där och kastat hundralappar i sjön. Det var även roligt att se honom så glad.

Jag skulle förklara detta för min storasyster Melissa i telefonen tidigare idag, och skulle förklara hur denna anka såg ut.
Eftersom han har så långa ben och konstigt utseende så hittade jag inte direkt de rätta orden.
"Det är en kanin-struts! Nej, en kanin-struts-anka, menar jag! Eller.. kanin? Nej, En ank-struts!"
Ja, så det är helt enkelt en kanin-struts-anka.. eller nåt..



Min sambo påväg hem från en lång dag på Liseberg med struts-ankan på axeln och Dumle i ena armen..