Året innan jag fick Leia bestämde jag mig för att flytta. Jag sa till mina vänner att nu flyttar jag 20 mil bort och jag kommer nog inte hem igen. Men det gjorde jag.

Min bästa vän flyttade mer än det dubbla, utanför Sveriges gränser dessutom och sade till oss att hon nog inte skulle komma hem igen. Men det gjorde hon.

Vi var för en tid sedan på en avskedsfest, några vänner skulle flytta utomlands och de sa att de inte visste om de skulle komma hem igen, men det gjorde dom.

Nu sitter jag här, jag har talat om för mina vänner att jag ska flytta 50 mil. Men den här gången säger jag;

Idag om en vecka sitter jag i vårt nya radhus.
Idag om en vecka packar jag upp mina lådor i vårt nya hem.
Idag om en vecka kanske allt är lugnare, då kanske allt känns bra.

Men idag så känns det inte bra.
Lådorna är inte packade och i det här tempot har jag ingenting att packa upp i mitt nya hem om en vecka.
Plugg, körkort, packning, allt. Allt bara är för mycket.

Min vän Anna talade idag om för mig att jag bör stressa nu, men vad hon än sa så kände jag mig lugn. Det ordnar sig. Vad är det för fel på mg?!
Jag ska flytta 50 mil om 6 dagar och jag har inte ens packat! Min sambo har packat två-tre lådor och jag inte rört något!

Vill även du imponera när mannens/sambons/pojkvännens polare kommer över för att titta på innebandymatchen eller fotbollen eller vad det nu kan vara? Då har jag världens enklaste tips för småsugna sportnördar och dessutom så kan man smita undan en stund utan att bli "den tråkiga flickvännen som inte vill titta på sport".
Är du, till min motsats, en person som älskar sport, så är det bäst att börja lite innan matchen så att du inte missar något.

                                           

Kex är världens bästa att göra snacks av, perfekt när man inte skall laga mat, men ändå vill ha mer än bara en skål med chips. På kexen kan man näst intill ha allt, det man bäst gillar! Mina två sorters snacks bestod utav följande:

* Kex (Finns massor av kex som är gjorda för plockmat!)
* Gravad lax (en liten förpackning räcker)
* Fast ekologisk delikatess potatis
* Dill
* Skagenröra (Kavli har tuber med olika röror -Välj din favorit!)
* Räkor (jag brukar köpa dem som är i lake på burk)
* Körsbärstomater
* Gurka

Det enda du behöver tillaga är potatisen -Men akta dig för att överkoka dem! De måste hålla formen.
Sedan passar lax och potatis så fruktasvärt bra ihop, precis som skagenröra och räkor. Dekorera dina kex med det du gillar -Men glöm inte att det ska vara snyggt med!

Vill du slänga ihop en egen röra är det superenkelt!
* En burk creme fraiche
* En burk kesella 10% 
* 4 hackade ägg
* Majonäs och Kaviar efter smak
-Klart!
Gillar man räkor kan man hacka i lite av dem med, men gillar man vegetariskt så kan man skippa det, lägga röran på kexen och toppa med en skiva avokado på varje! Supergott!

Mina snacks blev älskade här hemma. Till och med Leias gudfar kom knackandes på dörren här hemma och sade;
"-Jag läste på din blogg att du gjort snacks, det såg så gott ut så jag var tvungen att komma!"


Mer snacks åt folket!

Efter att ha hittat ett främmande föremål i barnmaten som höll på att kväva min dotter, så skrev jag ett brev till Semper och berättade om min oro kring detta. Jag har ännu inte mottagigt något svar från dem.

Men däremot så skickade Nestlé till mig och bekräftade att jag skulle få en dammsugare av dem och fick dessutom  gratis kuponger på gröt.

Så Semper imponerar väl inget vidare med sin barnmat med konstiga föremål i och ingen gensvar på klagobrev medans Nestlé skickar en ny Electrolux dammsugare och gratis grejjer.

När jag var liten så älskade jag att tävla. Jag var med i idrottsdagar och lagtävlingar när jag fick chansen för att ha roligt.

Jag minns speciellt en tävling i höjdhopp på skolan.
Jag gick vidare mot alla, till och med mot de som var något år äldre än jag. Jag hoppade och hoppade. Mitt mål var att hoppa min egen längd. Sen var det dags för finalen.

Där stod jag, mot en utav mina klasskamrater, jag var nervös men tog all fart och hoppade.
Jag klarade det. Hon klarade.
Jag klarade igen. Hon rev.
Sista avgörande omgången, jag rev. Hon klarade det.
Utslagsomgång, hon klarade. Jag rev.
Hon vann.
Jag hoppade och log och kramade min vän. Grattis till henne, jag var glad för att hon vann.
Mina vänner sa att jag skulle ha vunnit, men jag var glad, för min vän vann ju.

I den avgörande fotbollen året efter så kom mitt lag på fjärde plats. Mina lagkamrater ville vinna men blev ju bara fyra. Jag var glad över att vi faktiskt blev fyra -Vi kunde ju kommit sist! Men mina kamrater var sura och tyckte vi var dåliga. Nästa säsong så slutade jag spela fotboll.

Jag inser idag, tio år senare eller något, att jag aldrig älskade att tävla för att jag älskade att vinna. Nej, jag bara älskar att tävla. Det var en vinst att få tävla.
När vi nu bland alla flyttlådor hittar Patrics alla priser han samlat på sig under åren som fotboll, handboll och innebandyspelare så inser jag att jag inte har ett enda pris. Jag har alldrig vunnit, men ändå aldrig tänkt på det. För jag har ju alltid varit så glad ändå.

När jag nu tävlar i Årets Snyggaste Mamma Blogg och Årets Bästa Vardags Blogg så är jag så glad över att få vara med! Jag är ju som minst på femte plats alternativt tionde plats och det gör mig så glad!
Men om bara det gör mig så glad så kan jag ju inte undvika att undra hur glad jag skulle bli av att vinna, jag vet faktiskt inte hur det känns.


Om du vill hjälpa mig vinna i Mamma Blogg Galan kan du rösta på mig här!

                                            



Dagen började med körlektion. 8:20.
Då kan man ju tänka att eftersom att jag inte kört på 6 dagar så kanske det skulle vara lite segt i början, jag är ju trots allt ny på det här med bilkörning. Men nej.

Min nya trafiklärare, min underbara, nya trafiklärare tyckte att jag var mycket bättre idag med både kontroll och uppmärksamhet än förra veckan. Backningarna runt gathörnen var inte alls lika svåra och övningarna gick som på räls. Han sa till och med att han tror jag kommer bli en utmärkt bilförare!

Sedan fortsatte dagen med lunch tillsammans med min kära vän Helena, och sedan hem för att inse att jag faktiskt gått vidare i omröstningen till Mamma Blogg Galan!

Sedan så satte jag mig ner för att studera en stund och upptäckte att jag fått feedback på två utav mina inlämningar med högsta betyg! Vilken dag!

Vi döpte Leia den sista Augusti förra året. Det var en underbar dag och alla som vi bjöd (utom typ 5) kom. För att vara exakt 72 personer som för övrigt vår präst försökte få till att dansa under en psalm.

Han är en rolig krabat den där mannen. One of a kind. När han tog Leia för att ta den lilla kända promenaden bland vår familj och vänner så berättar han om olika saker som hon kommer att möta. Något i stil med glädje och sorg. Min lillasyster, då två och ett halvt år, reser sig upp och med hög och tydlig röst utbrister hon:

Hela kyrkan skrattade gott och jag får ibland höra; "Vad var det där roliga nu igen som din syster sa i kyrkan?". Vi hade köpt tre enorma smörgåstårtor som försvann på ett ögonblick, och när vi kom hem så hade vi så mycket presenter med oss till Leia att vi inte visste vart de skulle bo. Det var någon som sa att presentöppningen varade i en timme. Jag räknade inte.

Jag hade en bekant som frilansar fotograferade under hela dopet, kändes skönt att veta att jag inte skulle behöva springa runt med kamera utan att någon annan gjorde det. Men av olika anledningar så har allt dragits ut så och bilderna hamnat hos mellanhänder i hopp om att de skulle komma till mig snabbare. Men nu så äntligen skall jag få dem. Roligt att se när det har gått en tid, man uppskattar ju dem nu på ett helt annat sätt.


                                 

Nu är det 18 dagar kvar innan vi ska flytta från vår lägenhet till radhuset i nya staden 50 mil bort. Vi har fortfarande inte packat en enda låda. Vi har två fulla förråd, ett här hemma i källaren och ett i stan, som skall tömmas, utöver att hela lägenheten skall packas ihop.

Inte nog med att vi har 18 dagar på oss att flytta utan man skall hålla huvudet i takt med mina studier och med körlektioner och teori med. Patric skall hinna gå på såna teorilektioner, hinna träna något och jobba heltid.

Omständigt att flytta så långt, man måste planera allt i minsta detalj men ändå blir allt långt ifrån vad man tänkte sig från början. Eftersom att Patric är kvar på sitt jobb här tills Augusti så var planen först att han skulle bo hos en vän och att jag och Leia flyttar före sålänge. Men jag fick snart inse att jag inte skulle hinna klart med körkortet innan flytten och att vara ensam med Leia och hålla uppe alla studier i ett nytt hus, i en ny stad, 50 mil ifrån Patric, vänner och familj skulle bli för påfrestande.

Så nu blir det flytt den 1 Maj och efter den helgen blir det att åka tillbaka igen för att göra klart allting som påbörjats. Mitt studieuppehåll är den 29 Maj och jag hoppas på att få en uppkörning strax efter det. Så fort som jag har mitt körtkort i min hand så skall jag åka upp till vårt radhus och njuta av ledighet tillsammans med min dotter, kanske jag till och med har turen att en vän vill följa med. Så mycket nytt att upptäcka! Det skall bli underbart!

Längtar varje dag.

Efter att ha pluggat och fixat om vart annat var det faktiskt väldigt skönt att idag vakna av att ha något helt annan syssla väntandes på mig. Påskmiddag med familjen.

Enligt tradition så är det påsklunch med påskäggsjakt och kubbspel på schemat, vilket vi självklart innefinner oss i. Påskutstyrseln åkte på och Leia fick självklart vara påskkärring. Det blev en härlig solpromenad upp till mina föräldrar där alla syskon och respektive väntade på oss.

        
                Påskkärringarna och bordsdukningen innan påsklunchen


Påsklunchen bestod av så många godheter att jag inte ens hann smaka på allt innan jag blev proppmätt! Påsklunchen bjuder också på en lek som enligt tradition går ut på att kycklingarna i bordsdekorationerna byter till plats med en annan kyckling i bordsdekorationen bredvid. Det får endast bo två kycklingar i varje och det gäller att om någon säger, mitt i middagen, "1,2,3 Alla kycklingar byter bo!" så måste alla hjälpa till och se till att alla kycklingarna byter bo så fort som möjligt! Det märkliga är att de vuxna tycks gilla leken mer än barnen?


                       


Efter maten blev det marsipan skulpturering. Bland figurerna fanns det alla möjliga olika karaktärer, Shrek, en krokodil-motorsåg, den kända tutt-grisen och de andra figurerna fick sedan sätta sig på efterrätterna. Leia, som extremt sällan får sötsaker, fick en helt egen bakelse och lyckan i hennes ögon var helt obeskrivlig! Kladdigt blev det men så glad hon blev!

                 
      

Påskäggsjakten blev iår en baggis i jämnförelse med vissa år då vissa deltagare gett upp. Jag minns till exempel ett år då jag blev så irriterad över de där attans ledtrådarna (mina föräldrar gillar att göra rebusar) så jag vägrade helt enkelt att leta. Jag hittade sedan mitt ägg när jag vid jul samma år skulle rensa bland mina saker på vinden.
Men iår hittade vi alla ägg med hjälp av kartor.


                         


Tyvärr bl.ev kubb-turneringen inställd på grund av tidsbrist, men som tur är finns det fler perfekta kubb-dagar! Men min systers man blev lite upprörd då han ofta brukar vinna kubbspelen och få en medalj, så nu när han inte fick någon medalj så blev han lite ledsen. Livet är hårt.


              

Jag tog den där dubbelkörningen.
När jag gick där uppför trappan påväg till bilskolan så insåg jag att jag inte ville gå dit. All motivation som jag tidigare hade fanns inte kvar. Den var borta. Jag kom på mig själv i tanken på att jag kanske kunde sluta lite tidigare om jag hade tur. Sluta tidigare från lektioner som jag betalat lite drygt 16 000:- för. Bara den här körningen skulle kosta mig 1200:-, och jag ville inte dit.

Men jag tror att motivation kommer inifrån så jag säger till mig själv att det här ska bli lärorikt och jag sätter på mig ett leende.
Sen kom han, min trafiklärare. Jag säger Hej med mitt allra finaste leende, inget svar och han tittar ner i marken. Vi sätter oss i bilen. Total tysnad. Jag frågar med min gladaste ton om alllt är bra denna soliga dag, han reagerar inte. Sedan säger han att jag ska blåsa i alkolåset, vilket jag snällt lyder. Den tutar fel i alkodosan och han väser då åt mig att jag inte blåser tillräckligt bra. Min snälla ton och mitt glada leende känns bortfluget men jag väljer att bara le ändå och vara tyst. Egentligen ville jag säga något i stil med: "-Förlåt! Jag har ju så många alkoholmätare hemma så jag vet ju exakt hur man ska göra! Tack för instruktionerna!" Men jag är tyst och ler.

Under körningen så gör jag fel, massor av gånger, men när han sa till mig att jag gjorde rätt så insåg jag att jag inte ens förstod om jag gjorde rätt eller fel. Jag var så inne i att göra honom nöjd och att följa hans direktiv att jag glömde av mig själv.Jag glömde lära mig. Ta till mig det som jag är där för.

När det bara blev fel fel fel om och om igen så känner jag att jag nog inte är till för att köra bil, jag är nog en cyklist eller bussåkare trots allt, och med glimten i ögat så säger jag det till honom medans jag skrattar lite åt mina fel. Han svarar inte utan säger bara Mmmm.

Körningens 110 minuter kändes som 110 dagar och jag hade under de minuterna fått hålla mig för gråt tre gånger. Jag kände att jag ville ta tillbaka mina 16 000:- och köpa en livsförbrukning av busskort istället. Eller använda min underbara rosa cykel i resten av mitt liv för att ta mig till Knalleland och köpa massor av skor.


Imorgon ska jag gå med glada steg till bilskolan.
För alla mina tider hos min trafiklärare är nu avbokade.
Administrationen fixade allt till mig.
De har gett mig en ny trafiklärare.
Imorgon hämtar jag mitt nya schema!

Arga brev skickas till Semper men till Nestlé skickar jag mycket gladare brev.
Jag har roat mig med att samla alla streckkoder från barnmatsburkar och vällingpaket en tid nu. Jag  gar samlat ihop så många så att jag i deras Poängkampanj nu får en helt ny Dammsugare från Electrolux värde ca: 1500:- eller en Sulky från Acta Graco värde ca: 1600:-.
Jag väljer Dammsugaren, och den ska komma till mig inom 4 veckor! Vilken inflyttningspresent!

Familjen har röstat och det blev en orange som blev det slutgiltiga valet tillslut.

                                  

Hej Semper!

Jag skriver till er för att berätta om en dag då jag hade köpt ett parti utav er barnmat.

Min dotter har för en tid sedan fyllt ett år. Hon är en pigg tjej som gärna äter själv och säger aldrig nej till mat. Hemma varvar vi barnmatsburkar med hemlagat beroende på tid och rum. Ibland måste jag även erkänna att min dotter ätit själv medans jag städar eller diskar i samma rum, kanske fler stressiga småbarnsföräldrar känner igen detta scenario? Man har så mycket runt omkring sig och ens lilla är inne i sin egna lilla värld med maten så jag passar på att göra så länge. Den här dagen var dock inte en sådan dag, som tur var.

Efter att ha gett min dotter sin tallrik med er älskade Spagetti med köttbullar så serverar jag mig själv en egen måltid och hämtar något att dricka till oss två.
Jag sätter mig sedan ner och upptäcker att min dotter försöker harkla och hosta utan resultat. En köttbulle? tänker jag och försöker hjälpa till med att buffa lite på ryggen. Inget resultat. Panik.

Jag upptäcker att det är något som blockerar hennes luftvägar och det är inte en köttbulle. Jag försöker få in mina fingrar i min dotters hals, i hennes lilla mun. Det är svårt. Men jag lyckas med hjälp av mina små fingrar och naglar att få upp ett föremål som för mig fortfarande är okänt. Ca: 4 cm långt och en centimeter brett (jag sänder med föremålet tillsammans med burk- etikett i brevet).

Min dotter mår bra, men jag undrar vad som hade hänt om jag hade diskat och städat? Om min sambo, med de inte så små fingrarna, varit här och inte jag? Men den största frågan jag ställer är; Finns det fler burkar som innehåller dessa föremål och finns det då andra barn som riskerar att kvävas och dö?

Upprörda hälsingar.

Theodora

Jag har nu haft fyra körlektioner det senaste dygnet, samt avslutat teorikursen idag.
Från att jag igår vaknade och aldrig kört en bil förut och fortfarande undrade jag vilken pedal som var vilken egentligen, så har jag idag övat västersvängar,kört om lastbilar, kört upp för höga och branta backar och snurrat emellan konor utan att välta en enda. Nämnde jag att jag är en hejdare på att växla?

För mig, som aldrig trodde jag skulle köra en bil någonsin, så är jag riktigt imponerad över mig själv. Min trafiklärare däremot är inte lika imponerad av mig.

Han är 60+ och lite av en besservisser. Jag försökte se honom med glimten i ögat och sa vid ett tillfälle;
"-Oj! Där blev det fel igen, har du tålamod med mig? " jag log lite mot honom men han rörde inte en min. Han tittade rakt fram och sa bestämt:
"-Nej!"

Så jag insåg att mitt leende inte skulle charma den här mannen och kör nu istället på fjesk.
"-Åh vad du är bra som har lärt mig det här! Tänk att du lärt mig såhär mycket på så kort tid, du är verkligen proffs!"
Då kunde jag få fram ett litet leende hos mannen och senare kunde han till och med skratta lite när jag sa att jag skulle behöva en fot till eftersom det finns tre pedaler och bara två fötter.

Fem nya lektioner väntar nästa vecka och nästa moment är starta i med -och motlut.