Jag gick dagen innan min födelsedag och skulle hälsa på mina kära lila pumps med rosen i vet, jag skulle prova vilken storlek jag behövde.
Jag kommer in i butiken och mitt hjärta stannar för flera sekunder, för jag upptäcker..
.. dom är borta! Döda! Kaputt!
Dom kan inte vara slut! Man får inte göra såhär mot mig, det är orättvist, tänker jag surt och jag hör min äldre syster kalla mig I-lands offer.

Men..
Ja må hon leva, uti hundrade år hör man en ljuv röst sjunga och där stod han, min sambo, med frukost på sängen på min födelsedagsmorgon.
Grattis, sa han, och ett jätte fint paket med en siden rosett runt kom studsandes till mig.
I lådan ligger ett presentkort, Bianco.
Jag tänker då att han försöker trösta mig, jag kan få köpa ett par andra skor jag gillar, men nej, jag har fel.

"Dina skor kommer på tisdag,de är bokade i ditt namn så då är det bara att hämta dem!"
sade han.